Release the Rufus

Hade tänkt att inte kommentera Rufus Wainwrights nya, eftersom DK redan gjort det så bra. Men det är oundvikligt. "Not ready to love" är som en lågmäld ångvält som bara kör över en; stråkarna i "Tulsa" placerar en rakt in i en 50-talsrulle (om man låter bli att lyssna på texten, vilket ju i och för sig är dumt); i "Tiergarten" avslutar han de inledande stroferna så underbart glidande och finner metaforer med tranströmersk precision ("I have suffered shipwreck against your dark brown eyes"); klockrena glamgitarrer i "Between my legs"; den lätt spruckna rösten i "Leaving for Paris No 2" är... underbar. En skiva som jag ännu inte tagit mig ur detaljerna på; måste lyssna några varv till innan jag ens kan få ihop helheten.