torsdag 24 maj 2007

Den mörka sidan

Det är för dj*vligt att den sport man gillar ska behöva ha en så deprimerande sida; nu står dopingerkännandena som spön i backen (DN). Det värsta är, tror jag, att det bara spär på incitamentet till att dopa sig. Argumentet, eller i alla fall sättet att legitimera det för sig själv, att "alla andra gör det" blir än mer relevant när de stora åker dit en efter en. Bäst läkare vinner? Synd på något så vackert som cykling...

1 kommentar:

Anonym sa...

Året 1994 var proffslaget GEWISS dominerande i proffscykeln,där fanns åkare som Ewgenij Berzin,Giorgio Furlan och Moreno Argentin,dessa herrar körde ifrån hela klungan i Vallonska Pilen detta år,med Argentin som segrare.
Berzin vann Liege -Bastogne -Liege
några dagar senare och toppade det hela genom att också köra skjortan av Miguel Indurain i Giro d Italia.
Där fanns också en viss Marco Pantani.....tvåa på girot 94.
Dominansen från Gewiss var anmärkningsvärd och i detta lag körde Bjarne Riis 94 o 95.
Berzin försvann efter några år då han inte kunde upprepa sina SUPER-
RESULTAT utan EPO - dopning
Som man sa i mitten på 90-talet:
Epo-booster effekten gör en medelmåtta till en superstjärna.
Hur bra skall då inte ämnet till en "ren" superstjärna bli med EPO -Dopning??
Mauro Gianetti var en annan herre som "helt plötsligt" vann två klassiker ,Liege-Bastogne-Liege och Amstel Gold Race,Schweizarens fantastiska form var bara för bra för att vara sann.Nu verksam som sportdirektör i Sauiner Duval - teamet...Det hela fortsätter...
Många alltför otroliga prestationer
kommer slag i slag i en sport som det tar tid att utvecklas i (utan fusk).Åkarna lever i en "verklighet" som skapas av före detta cyklister med ett minst sagt skumt förflutet i dopning o moraliska/etiska synsätt som rättfärdigar fusket.
Sporten är stenhård ,kanske för hård???
Ut med de ruttna äpplena och in med friska krafter i ledningen för lagen och i UCI (Internationella Cykel.förbundet).