Alltid rött, alltid rätt

Jag brukar inte gilla såna här jippogrejer, men nu ska jag hänga upp min röda tisha på tork så att jag kan ha den imorron. Join in.

Burma

"People should know when they're conquered."
"Would you, Quintus? Would I?"

Replikskiftet är från inledningen till Gladiator, och jag kommer att tänka på det när jag läser rapporterna från Burma (DN, SvD). Jag är rädd att det kommer att sluta riktigt illa; Bildts lätt naiva råd känns en smula, ja... naiva... Att ingen ingriper med större kraft ter sig förstås för cynikern som självklara. Mänskliga rättigheter och munkars döda kroppar väger lätt om det inte finns lättexploaterad olja involverad. Burmas befolkning får än så länge stå upp själva. Jag kan bara beundra deras mod; scenerna från Himmelska fridens torg spökar naturligtvis.

Och man undrar i sitt stilla sinne, från kamp lätt avtrubbat efter 34 års socialdemookratisk fostran: Om kampen stod här, nu: Would you? Would I?

Hockeyspel

Min lillebror har en gång varit rankad som 1345:a i världen i bordshockey. Det ni.

Vilse - The next generation

Jag tillhör den "förstörda" generation som växte upp med Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" (först sänt 1975), ett lätt surrealistiskt barnprogram med frihet och förtryck i bakgrunden (eller kanske förgrunden). Jag tillhör också dem som inte anser att detta var något som förstörde en hel generation. Jag älskade programmet, allt från tankesmittan "Jorden är platt som en pannkaka, jiddelididdeliho" till Storpotätens "Putt putt putt". Självklart var man rädd för Storpotäten, men det var ju liksom meningen.

Men när jag denna helg hyrde den på DVD för att utsätta en ny generation för den så var jag skeptisk: skulle det gå hem hos barn som vant sig vid högkvalitativ CG-animering och klipp som aldrig varar längre än en halv sekund?

Men visst gör det det. L och K sitter som förtrollade och dras med i det långsamma lo-tech-tempot. Staffan Westerbergs berättarförmåga går utöver det vanliga, han växlar sömlöst mellan berättarröst och repliker. Och hans enkla handdockor har en uttrycksförmåga som slår mången dyr CG-produkt. Dessutom är det helt enkelt en bra story i botten, kompletterad med ett persongalleri där ingen, vare sig Storpotäten, Gammelkajsa, Trashanken eller Galileo Galilei (skelettdagisfrökan) tillåts bli platt eller banal.

Jag frågar L och K vad de tyckte om det; "bra" är svaret. Vad var det då som var bra?

L: Bra berättelse och snygga figurer. Ljudet när de gick och så.

K: Samma sak tycker jag. Och att de hade käcka namn och att man fick upptäcka saker själv.

L: Det tycker jag också. Det var många saker som var bra.

Jag: Vad menar ni med att man fick upptäcka saker själv?

K: Typ hur de blev styrda och så.


Om generationer ska "förstöras" så är det så här det ska ske. Go Staffan!

(SvD rapporterar)

Ingenting

Så, dags för Kent att ta tag i listorna igen... Nya singeln Ingenting är mästerlig. Det var dags att återuppfinna kentsoundet; det gjorde de. Jag kommer ihåg att de på en Hultsfredspelning, på Isola-turnén, körde "Stripped" som extranummer och introducerade den med "Vi avslutar med något från Mästarna". Och visst har Depeche Mode alltid funnits med; den pumpande basen, inte minst. På Ingenting-ep:n är det mer Depeche än nånsin, indiegitarrerna har äntligen ställts undan i garderoben. Till och med Depeches paradgren, remixarna, är tungt representerad. Tre blytunga ommixningar av Ingenting. Gissa vad som kommer pumpa på dansgolven de närmaste veckorna. Och det är nästan så att man vill gå dit...

Årets julklapp

Varje år brukar "Årets julklapp" presenteras av Handelns utredningsinstitut, en aktivitet som man förvisso kan ha konsumtionsetiska synpunkter på, men för året tycks slaget redan avgjort: Svensk artistelit samlas i en hyllningsplatta till Cornelis Vreeswijk (DN). Skivsläpp: 28 november...

Blur, tjoh- näe...

Nittiotalets ironipopband nr 1, Blur, ska tydligen återförenas (DN). Hm. Jag gillar en hel del av det som Damon Albarn kokat ihop efter Blur (Gorillaz inte minst, men även The good the bad and the queen), Graham Coxons sologrejer har också varit OK (men inte mer). Men vi vet ju hur det gick när Suede återförenades; jag hoppas att jag har fel, men Blur kommer att gå samma öde tillmötes...

Norgehistoria

I vårt västra grannland konsulterar man astrologen innan man rekryterar (E24) -- i alla fall i viss omfattning. Säkert finns samma löjeväckande vidskeplighet här. Men det understryker väl å andra sidan vilken relation det finns mellan framgång och bra beslut: en oerhört svag sådan. Som vanligt handlar företags framgångar mer om tur än något annat. Populationsekologi rules.

Manu Chao, tjohoo!

Lyssnar idag på Manu Chaos senaste, La Radiolina, en skiva som man med gott (nästan) samvete kan hitta här. Jag gillar Manu Chao i största allmänhet, en enorm spelglädje och goa texter (i den mån jag förstår dem, hans multilingua ligger inte inom mina språkkunskaper alla gånger...). Lyssna lite extra på The Bleeding Clown, där han kompletterat det vanliga soundet med riktigt feta Clashiga gitarrer, lite mer tyngd i drivet än vad han normalt sett har. Najs.

Radiohead, tjohoo!

Ny skiva (DN), frågan är bara när... Jag väntar... med spänning...

Miljöslavar

Vem betalar för vårt dåliga miljösamvete? Aber naturlich, fattiga...

Problemprofessur 2

OK, jag har ju kommenterat detta nyligen. Men i alla fall: nu gnälls det över att LGWP inte fått några forskningspengar (SvD). Så synd då: man betalar en massa pengar i lön till en professur, och eftersom professorn i fråga inte får ytterligare pengar så är det OK att han inte bedriver någon forskning alls? "Jag har inte en spänn till forskning, inte ett enda jäkla nickel", säger LGWP till SvD. Men... öhh... lönen då? undrar man lite förstrött. Men det är klart, för en bästsäljande crimeförfattare smäller väl det månatliga professorstillskottet, tydligen ett av Sveriges högsta, inte så högt.

Men att bara lön skulle legitimera forskning = 0? Inbillar han sig att lönen är till för att han ska kunna andas enkom? Om den forskning han vill bedriva har omkostnader -- har det sökts medel för detta? Det får liksom alla andra göra; bara för att man är "polisprofessor" regnar det (förhoppningsvis) inte guld och manna. Forskningsmedel söks i konkurrens med andra. Så, när det gäller publikationer gjorde jag en snabb sökning tidigare (vilket naturligtvis ingen journalist vid den tidpunkten verkade fått tummen ur och gjort, surprise surprise); nu får nån kompetent journalist ta över och kolla vilka projekt LGWP sökt medel för att genomföra de senaste åren... Jag har en prognos, men att vädra den här leder väl till en stämning för ärekränkning eller så...

Ekonomisering

Kunde inte sagt det bättre själv.





(Har aldrig öppnat nåt orange kuvert. Pensionssparar inte. Mikromotstånd mot ekonomiseringen?)

Problemprofessur

Leif GW Persson i snålblåst: Den alltid lika underhållande Björn Eriksson kallar det sitt "livs största yrkesmässiga misslyckande" (i Aftonbladets rapportering blev det hans "livs största misslyckande" generellt; se SvD istället, här och här, eller DN) att tillsätta Persson som "polisprofessor". Men folks: är det inte enkelt att avgöra? Det är ju bara att gå in i databaserna och leta efter publikationer av Leif GW Persson... och eftersom ingen orkar så gjorde jag det (i ELIN, Lunds universitets databas). Antal träffar på Leif GW Persson: 0. Så om han inte smygpublicerat något inom medicinsk forskning de senaste åren (under pseudonymen Leif Persson, som får en del träffar) så ser det snålt ut.

PS
På Google Scholar hittar vi honom, med allt från statliga utredningar till bokrecensioner anno 1974 till Stora Machoboken... forskningen lyser med sin frånvaro...

Terrorterror

Samma dag som Guillos nya bok, Fienden ibland oss, kommer så debatteras det på DN om "cyberterrorism". ("Cyber"? Kom igen, gav vi inte upp det ordet i samband med Nya Mutant??) De två debattörerna, "forskningsledare" respektive "expert" från försvarsmakten, vill sätta ljuset på det hot som den islamistiska världen utgör. Och denna gång handlar det alltså inte om bilbomber, tunnelbaneexplosioner eller flygplan som rammar skyskrapor – utan om "[e]n koordinerad och riktad cyberattack mot kritisk samhällsinfrastruktur". Den rörelse som de talar om kallar de "Electronic Jihad". Visserligen skriver de att den ännu är i sin linda, men att den riskerar utvecklas: den vill "samla världens i dag ostrukturerade muslimska hackersympatisörer till att bli en organiserad kraft riktad mot strategiskt utvalda servers, nätverk, mjukvara och webbsidor i västvärlden".

Visst låter det skräckinjagande? OK, jag får hellre min bank hackad sönder och samman än att en bomb exploderar på bussen men ändå...

Men så Guillos argument alltså: tänk om det är så att detta terrorhot in spe faktiskt mer är ett hot i kraft av att vara ett hot snarare än att vara ett reellt hot. Dvs: om vi börjar se det som ett hot, agera utifrån att det är ett hot och börja inskränka samhället på olika sätt (avlyssning av telefoner, kontroll av mail, etc) så riskerar det att faktiskt legitimera det som från början var "i sin linda"...?

Skräckretoriken är i debattinlägget emellertid så osubtil att det förhoppningsvis passerar utan större notis denna gång. "En koordinerad och riktad cyberattack mot kritisk samhällsinfrastruktur" - de tar i så att man vet inte vad. Koordinerad och riktad (bilder av ett kollektiv skäggiga muslimska män med fanatisk målmedveten blick...); cyberattack (...fixerad på skärmar, fingrar som rör sig flinkt över tangentbord och hinkvis med cubacola...); kritisk samhällsinfrastruktur (...och när väl deras illvilliga virus släpps lös så havererar hela landets kärnkraftverk samtidigt, allas bankkonton töms och det vägrar slå om till grön gubbe på övergångsställena).

Självklart finns det knasar överallt, muslimska, kristna och ateister; från Mellanöstern, Västeuropa, Nord- och Sydamerika, Asien; med allehanda intressen, från att sprida barnporr till att bara småjävlas med någon myndighets hemsida - till att faktiskt ha ambitionen att bedriva terror. Men ska vi erbjuda ett dukat smörgåsbord för de som vill se samhället som ett system för förtryck? Debattörerna föreslår (och kom ihåg vad de kom ifrån!) att det behövs "forskning, analyser och metodutveckling" för att "kunna hantera de olika hotbilderna från såväl traditionell terrorism, cyberterror som informationskrigföring", allt "i syfte att öka säkerheten för och skyddet av det öppna samhället".

(Ärligt talat - tror ni verkligen på att denna typ av attacker skulle koordineras genom mer eller mindre publika webbsidor, vilket debattörerna antar....?)

Naturligtvis tajmas debattartikeln av fler terrornyheter: al-Qaida i Danmark (SvD, DN), flygplatsbombare i Tyskland (DN, SvD) - det är nästan så att man börjar ta det hela på riktigt allvar... Men så bekräftas det absurda i det hela: Angela Merkel stöder förslagen på en lag som låter polisen gå in i folks datorer - utan föregående domstolsbeslut, får vi anta. Så där, i ett sista stycke i en artikel, ser vi terrorterrorns logik utspelas framför ögonen på oss. Låt oss fortsätta hålla dem öppna...