we7

I den fildelningsdebatt som för närvarande pågår har jag redan tidigare noterat att jag tror att slaget för de upphovsrättskonservativa redan är förlorat. Och att musikindustrin nog gör bättre i att snabbt leta nya affärsmodeller istället för att gnälla.

Och idag ramlade jag över we7, DRM-fri musik gratis. Det man betalar är att man de första 4 veckorna får ett ca 10 sekunder långt reklambudkap i början av låten. Sedan kan man ladda ner reklamfria låtar. Och man kan också betala för att slippa reklamen. Vi får väl se hur det går, jag ska i alla fall se om jag tycker det är ok. Kan så långt konstatera att Cold Warning var värt jobbet att registrera sig för att få upptäcka :)

Men kanske, kanske börjar det röra på sig där ute...

Judge Dredd

I Stockholm härjar kamphundar. Det är helt enkelt för djävligt (ursäkta franskan). För det första kan man ifrågasätta behovet av denna typ av "sällskapsdjur". För det andra: Hundägare som inte kan ta hand om sina djur får ta konsekvenserna.

Inför koppeltvång. Hundar som inte är kopplade och beter sig det minsta aggressivt ska tas bort. Polisen har tjänstevapen. No trial, no jury, straight to execution.

Mer Judge Dredd-logik i hundhavandet.

Maskineri, countdown

Gudars, jag längtar så...! Nu är Enden av November ute på iTunes; KÖPKÖPKÖPKÖP! Men plattan i sin helhet är ju alltid grejen... Lite Bob Hund luktar det t.o.m.: Kaizers 115. drøm...

Blått vinner?

Formatkriget är över, tror DN. Det finns säkert nåt ord kvar att säga i den debatten, men för oss ljud- och bildintresserade är det väl i alla fall goda nyheter. (Om man nu vill bidra till konsumismens allmänna fortlevnad genom att köpa hemelektronik...) Och jag vet var min hundring i vadet om årets julklapp 2008 hamnar...

Burma

Förra året gick vi en fredag klädda i röda tröjor. Snart efter det dog mediarapporteringen ut. DN gör idag en välgärning och påminner oss. För folket och motståndet i Burma räcker det inte med röda kläder en fredag för att ställa saker och ting till rätta.

Maskineri

Nu är det bara en månad kvar...






Phew...Längtan skala 1:1...

Clownfasoner och McD

Så, Stephen King hade rätt. I "Det" alltså: Clowner är läskiga. Det rapporterar i alla fall DN idag. Och det är väl bara att hålla med. Bara färgskalan skiljer clowner och jultomten från allehanda halloweenfreak. Fast det rör sig om vuxna istället för barn, vilket ju inte gör saken bättre. Bara en riktigt riktigt sjuk människa beter sig som en clown. Så inte bara det att barnen blir rädda - de bör vara rädda, det är den enda rationella reaktionen på en vuxen människa som klär sig i grälla, dåligt matchade och för stora kläder och skrattar hysteriskt.

Men man undrar ju varför inte denna slutsats kunde få synas i McD:s försäljningssiffror?

Sent julkort

Jag skickar inte julkort. Tycker mest det är jobbigt. (Och så kan man ju skylla på miljön också.) Det gör förstås att jag får dåligt samvete, i synnerhet när jag får julkort från gamla vänner jag inte hört av mig till på länge.

Nu är väl risken i alla fall över för den här gången. Tjugondagknut är ju passerad för evigheter sedan. Och idag slängde vi äntligen ut julskrället, med massiva mängder granbarr på golvet som följd såklart. Dessutom lyckades jag spilla ut en hel julgransfot med vatten på parketten.

Med julens alla hemskheter i åtanke så kommer här ett tidigt julkort inför julen 2008:



Och del två:



God Jul då...!

Spelkonsoler

SvD diskuterar idag spelkonsoler. Och naturligtvis vore det trevligt om det bara fanns en, så att man slapp tänka på saken. Fast hemma hos mig finns det bara en i alla fall, en PS2:a om nu någon undrade. Men det finns ett annat problem med spelkonsoler än det kvantitativa.

De är fula.

Sjukt fula.

Inte ens Nintendo Wii lyckas. Varför måste det se ut som om delar från instrumentpanelen till ET:s rymdskepp rasat ner i vardagsrummet? Vad är det som är så svårt att göra dem till en enkel diskret låda med bara en liten springa för att peta in skivorna? Läs Apple TV; säga vad man vill om dess funktionalitet, men den går banne mig att smyga in diskret i vardagsrummet.

Och till detta kan man förstås lägga förhoppningen att Apple fixar filmnedladdning till oss på denna sida pölen också.

Hm.

Bonsai Kitten [paw rikh-titt]

Kommer du ihåg internetbluffen som upprörde dig såå 2000 - Bonsai Kitten? Well, nu har det nästan hänt på riktigt...

The Gulf Incident Did Not Happen

Den franske filosofen Jean Baudrillard, mest känd för sina idéer kring simuleringar, publicerade en gång en ofta missförstådd bok som hette The Gulf War Did Not Happen, apropå det så kallade Gulfkriget. Poängen var förstås inte (vilket vissa tycks tro) att han menade att hela Gulfkriget var en mediekonstruktion och att inga slagskepp, flygplan eller tanks satts in. (Denna idé behandlas däremot på ett ganska begåvat sätt i filmen Wag the dog...) Däremot menade han att vår uppfattning av händelseförloppet som just ett krig var en konstruktion (eller i Baurillards inte alltid glasklara språkbruk, en simulering): I själva verket var det en nation som körde över en annan, något regelrätt krig var det aldrig tal om. Men genom att få det att bli ett krig blev det legitimt.

Den typen av omtolkning (i brist på bättre term på svenska; reframing är bättre) av en händelse är intressant. Det skiljer sig från den rena krigslisten, som mer handlar om att få något farligt (ett gäng soldater beväpnade upp till tänderna) att se ut som något ofarligt (en stor trähäst); eller att få något ofarligt (en massa träramar och tygstycken) att se ut som något farligt (invasionsstyrkor). Simuleringen innebär en förändring av tonart, så att säga, men är inte en ren fabrikation (även om den kan vara kraftig och involvera element av fabrikation). Simuleringen har i första läget alltid en resonansbotten av verklighet.

I Gulfkriget hade västmakterna simuleringsmonopol. Men i mediebildernas värld är det lätt att fabricera och försöka göra ett tonartsbyte. USA vill få oss att tro att iranska fartyg allvarligt provocerat och hotat deras fartyg; Iran vill få oss att tro att det varit en sansad incident. Simuleringsmonopolet är brutet. Att något ägt rum är klart, och det torde också stå relativt klart för de inblandade vad som ägde rum. Men den kampen är över; kampen som nu utkämpas är kampen om simuleringen. Vilken version av verkligheten ska vi låt oss övertygas av? Konflikten flyttar ut i simuleringarnas snabbt cirkulerande verklighet. Och slaget på the bottom line kommer att präglas av vem som vinner i den simulerade världen. I en simulerad värld bestämmer överbyggnaden basen.

Rapportering: Aftonbladet, Expressen.