Kvastskaft & kunskapsproletariat

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra
får man inte slarva med skaften

Orden är Blå Tågets, fast kanske är det snarare Ebba Gröns version som vi känner igen. Dagens quiz: Hör den hemma i ett rödvinsvänstersjuttiotal eller är texten fortfarande relevant?

På Dn Debatt idag ondgör sig Juseks vd över att universiteten är dåliga på att förbereda studenterna för arbetslivet. Hon noterar att många idag går från akademin till arbetslöshet, vilket är ett slöseri med resurser tydligen. Botemedlet mot detta heter bl.a. karriärcenter "som under studietiden kan hjälpa till med näringslivskontakter och ge professionell vägledning". I England har man tydligen fattat galoppen och tillhandahåller inte bara näringslivskontakter utan man låter även "snabbt [...] nya trender få genomslag i utvecklingen av universitetets kurser".

Visst hör man ekot från ett blått tåg man trodde hade passerat.

Visst är det säkert bra med karriärcenter och att man som student funderar på vad man vill göra i framtiden. Men jag tror att man är inne på en ytterst farlig väg om man helt följer det som Juseks vd förordar. För det första: Utbildning måste kunna få handla om något mer än att producera lämpligt råmaterial till industrin. Att läsa på universitetet kan också handla om att vilja utvecklas intellektuellt och personligt, och att konfronteras med nya tankar och idéer som inte nödvändigtvis ligger i linje med vad som i näringsliv eller offentlig sektor uppfattas som det rätta för dagen. Vill man dessutom stimulera till nya idéer som kan leda till nya företag görs det nog lämpligen inte genom att producera det som redan efterfrågas av befintliga företag; det ligger liksom i sakens idé att det blir svårt att etablera sig då.

Men – för det andra – vad som riktigt oroar mig är idén om att låta kurser och kursutbud styras av näringslivets trender och nycker. (Det är förvisso inget konkret förslag i debattartikeln, men det framhålls som en förebild.) Ett konkret problem med detta är förstås att trender tenderar att vara just – trender. Det är lite kissa i sängen över det, det värmer gott i början men är mindre kul i längden. Det man får med sig från en universitetsutbildning är förhoppningsvis något mer djupliggande (tänkesätt, perspektiv) än det senast efterfrågade från näringslivet. Det är knappast orimligt att tänka sig att företagen själva får bära kostnaden för de mer tillämpade sidorna av kunskapandet.

Och slutligen: Universitetet måste tillåtas vara en motkraft, en plats för konstiga idéer och annorlunda teorier. Att säga ett välgrundat "varför i helvete då för?" när någon kommer med en ny sanning. Ett universitet som låter sig strömlinjeformas för att tillhandahålla ett karriärhungrigt kunskapsproletariat som kan bli en effektiv produktivkraft i industrin har allvarligt misslyckats i sin samhälleliga uppgift.

"Universitetet är en plats där man får tänka vilda tankar" sade en gång min magisteruppsatshandledare. Jag gillar det citatet. Universiteten måste får vara platser där omedelbar samhällsnytta inte står i fokus, där en öppenhet mot nya idéer finns; etc. Nu ser det förvisso inte alltid ut så, få strider kan vara så långsinta och snäva som de mellan gruffande professorer in spe. Men det är i alla fall viktigt att idealet får leva kvar, för ibland realiseras det. Och då är universitetet en fantastisk plats att arbeta och studera på.