Att skratta åt...

I bra humor, sägs det ibland, ska man skratta med, inte åt. Det ligger nog något i detta (ibland i alla fall). När produktionsbolagen fått så ont om bra idéer eller manusförfattare att de inte ens kan hyra in skådisar till att göra jobbet åt dem så återstår bara att skratta åt. "Ballar av stål" - otroligt töntigt namn för övrigt - har lyckats profilera sig högt på puckohimlen på sistone; idag kunde vi läsa om hur man ofredar förortsbor. Robert Aschberg har en historia som en av svensk tv:s främsta provokatörer. Men i "Diskutabelt" medverkade folk av egen fri vilja. Steget från att självmant komma till en studio till ofredande är ganska långt. Och: ja, det är en klar skillnad på detta och på gamla "Dolda kameran"-grejer. Att utsätta folk för absurda situationer är en sak. Att utsätta dem för hotande situationer är en annan sak.

Offret för aktionen kommer med den vettigaste synpunkten i sammanhanget: "Att gå på ensamma kvinnor och smygfilma dem i deras eget hem, hur mycket "ballar av stål" behöver man för det?"

Det riktigt sorgliga kommer väl när vi får se tittarsiffrorna...