Idrott och samhällsordning

I DN intervjuas Stefan Lindeberg, Sveriges OS-general. Det hela gäller hur idrottarna i den svenska OS-truppen ska förhålla sig till media och politik nu under OS i det inte helt angenäma politiska klimatet -- den Perssonska stabiliteten, om ni minns -- i Kina. Intressant att notera är hur idrotten framställs som en helt politiskt fri arena av Lindeberg. Idrotten skulle knappast överlevt, menar Lindeberg, om den varit ett politiskt medel. "Jag tror inte att idrotten eller OS hade överlevt om de hade använts i sådana syften" citeras han. Idrotten är alltså en politiskt neutral arena; det är en deskriptiv utsaga, inte en normativ. (Man funderar kort över ömsesidiga OS-bojkotter mellan USA och Sovjet under 80-talet eller Hitlers propaganda under Berlin-OS -36...)

Lindeberg säger förstås det han måste säga. Men det är intressant att man betraktar idrotten som politiskt neutral -- jag tror nämligen att Lindebergs åsikt i detta fall stöds av flera. Kanske inte "gemene man", de flesta ser nog det politiska elementet. Men det är såklart ett bekvämt betraktelsesätt för de starka ekonomiska intressen som ligger bakom idrotten; tänk bara vilken fantastisk exponering Nike, Adidas, Reebok m fl får på en enorm marknad, tänk hur all världens tv-tittare ger reklamintäkter till bolagen som betalat dyra pengar för sina licenser... Så det är klart att det finns kommersiella fördelar med att se idrotten som apolitisk.

Det idrottsliga utbytet fullföljs "oavsett politisk ideologi i arrangörslandet" säger Lindeberg vidare.

The show must go on alltså, även om tibetaner eller andra förtrycks av en totalitär regim. Och bakom the show ligger stålarna såklart. Det borde vara uppenbart även för Lindeberg att idrotten lika lite är politiskt neutral som den är kommersiellt neutral. Och det är det såklart. Men den offentliga diskursen borde inte låta honom komma undan med standardsvaret i SOK:s mediaguide.


PS
Oj, vad jag har väntat på en chans att sno den rubriken! :)

Dagens stora upptäckt: 7 nya härskartekniker

Sju nya härskartekniker.

Jag bara måste få förvånas över följande helt nyskapande påstående:

Hierarki är en härskarteknik.

Eehh, ja?

Alltså. Kolla på listan. Känner du igen dig? Bra. Då är du inte helt omottaglig för sociala intryck.

Den "stora" frågan är förstås inte varför Elaine Bergqvist, retorikkonsult, skriver en bok om detta. Det får hon förstås göra. Och hon är uppenbarligen en duktig konsult (=marknadsförare). Det oroväckande är att DN väljer att lyfta fram det på sin förstasida. Ordet "nyhetsvärde" kan knappast vara tillämpligt. Lite svårt att hävda ett nyhetsvärde i observationen att hierarkier, uteslutningar och stereotypisering etc kan ha med maktutövning att göra. Lika ochockad blir man av påståendet att det inte bara är män som förtrycker kvinnor utan att män kan förtrycka män, kvinnor kan förtrycka män och kvinnor kan förtrycka kvinnor. (Man kan bli lite chockad över att någon anser attt det behöver påpekas. Och att någon annan anser att det har ett nyhetsvärde.)

Låt mig ge fem exempel till på "härskartekniker":

Tvång: Man använder tvångsmedel, t.ex. hot om våld, för att få någon att göra något.

Belöningar: Man fördelar ut belöningar för att få andra att göra saker ("motivera" dem).

Legitimitet: Man har en position som andra uppfattar som legitim som får dem att göra vad man säger.

Referensen: Man utgör en förebild, andra vill vara som en, och på det sättet påverkar man hur de agerar.

Expert: Man anses vara mer kunnig och då kan man få andra att följa ens råd.

Se där, ytterligare fem tekniker. Kanske skulle jag skriva en bok om dem och bli "känd från DN"? (Eller kan det räcka med en Googling?)

--

Vad är det jag gnäller över nu då?

Jo, det finns faktiskt en hel del skrivet om både mellanmänsklig interaktion och om makt som faktiskt skulle kunna få DNs läsare att se de frågorna på ett nytt sätt -- som skulle ha ett nyhetsvärde. Det är synd att konformitet med allmänna insikter och omtugg av det vi redan visste ska vara det som lyfts upp i media.

Eller, det kanske vore synd att lära sig något nytt?

Och, för att då vara lite konstruktiv och ge förslag på vad som skulle vara så mycket bättre: Bruno Latour har skrivit en text som heter "Förbindelsens makt" i svensk översättning, den finns i boken Artefaktens återkomst. Den är inte svår terminologiskt. Däremot riskerar man vara tvungen att tänka kring makt på ett nytt sätt när man läst den.

Ett PS en dryg månad senare: Aftonbladets Inga-Lina Lindkvist gör en underhållande reflexion...

Taskigt retoriskt val

Ännu en domedagssekt.

Det är enkelt att kontrollera hur rationella dessa sekter egentligen är. En rimligt rationell person vill rimligen inte (i alla fall utan mycket speciella skäl) stå och argumentera för något som bara kan vara fel. Men det gör domedagssekterna. Betrakta följande: "I maj går världen under." OK. Det finns principiellt två utfall: antingen går världen under i maj eller så gör den inte det. Om den inte gör det så blir det uppenbart att profeten hade fel. Om den gör det finns det ingen efteråt som kan konstatera att profeten hade rätt. Möjligen i ett liv efter detta. (Tron på detta blir alltså ett sine qua non för sekterna; ingen religion = inga domedagssekter. Bra deal om du frågar mig.) Mycket osäkert kring möjligheterna att få rätt alltså.

Det gör det också ytterst enkelt att ha rätt genom att vara motvalls. Man kan i princip inte beslås med att haft fel, i alla fall inte av de troende. Alltså: "I maj går inte världen under." Antingen går världen inte under, och man hade rätt. Trevligt. Eller så går världen under. Och då dör vi alla = ingen kan anklaga en för att ha haft fel. Om, förstås, inte profeten hade helt rätt och det finns ett liv efter detta. Men för att det ska vara nån poäng med att följa profeten brukar det vara så att de rättrogna och avfällingarna hamnar på olika ställe i livet efter detta (annars blir det en högst oklar incitamentsstruktur för att underkasta sig domedagssektens askes, t.ex. att sitta och huttra i en grotta). Eftersom man som tvivlare då troligen hamnar på ett annat (mycket otrevligare) ställe än de rättrogna kommer de inte kunna beslå en med att ha haft fel i alla fall. Ingen som säger "vad var det jag sa!" Och där blir man sittande med alla andra tvivlare istället, och så kan man fundera ut förklaringer till varför man egentligen hade rätt i alla fall, fast något litet gick snett.

Ett underbart Maskineri

Så, äntligen, kom den: Kaizers Orchestras nya, Maskineri. Kaizers, bandet som på frågan om vad de skulle behöva göra för att bli Skandinaviens största rockband svarade: "Myrde Kent?"

Stilenligt som vanligt, men det är inte samma sound som de senaste plattorna haft. Gypsy/klezmer/balkan/Waits-rocken är där, men det hela är mer komplext, rytmerna inte lika självklara. "Lite Pink Floyd", som B sade. Och de tematiserade texterna är försvunna: man saknar Mr Kaizer, Señor Flamingo och Dr Mowinckel lite grand. Vid första genomlyssningen kändes det lite sådär, men efter några varv så tar det sig. Med besked. Musikaliskt är det nog deras bästa platta hittills, och jag bara väntar på hur det ska låta när de tar tag i detta live. (Lite som när Radiohead gjorde Kid A och Amnesiac live, hur de åstadkom det med så uppenbara studioalbum är för mig ännu en gåta.) Den 18 april smäller det...

PS
Varför recenseras inte Kaizers i svenska media...? Avundsjuka för att det roliga på Nordens musikfront numera tycks hända på Skandernas västsida?

Prince + Metallica = Sant?

För några år sedan drog Metallica på sig fansens vrede genom att sura över nedladdning. Nu är det Prince tur, ska bli kul att se om hans (och Village Peoples!) fans reagerar likadant. (Yeah right.)

Vad som är principiellt intressant är om det kommer att väckas åtal mot TPB i USA. Om så blir fallet är det nog dags att stänga ner Nätet. Alla kan stämma alla för vad som helst. Räcker med en liten sketen lag -- tänk The Good Samaritan Law (för er som inte vet vad det är rekommenderas de två sista avsnitten av Seinfeld) -- i nån avkrok för att kunna bli stämd och dömd.

Den amerikanska advokatkåren kanske anser att marknaden för juridik på hemmaplan börjar bli mättad och söker sig ut på nya jaktmarker? Juridisk imperialism...

Flyget och miljön

Det står ju klart att flyget är en av de största miljöbovarna. Att då inte beskatta det är så dumt att man bara blir arg (DN om flygskatt). Mer kunde göras: till exempel förbjuda flygtrafik under en viss sträcka. För svensk del kunde vi exempelvis förbjuda allt inrikesflyg, möjligen med undantaget om man ska upp till de nordligaste delarna av landet. (Exakt var gränsen bör gå kan ju diskuteras.) I triangeln Sthlm - Gbg - Malmö är det bara löjligt att ens tillåta flygtrafik. Än bättre förstås om EU kunde komma överens om det. Satsa istället på att förbättra och bygga ut tågtrafiken; de senaste veckornas diskussion om utbyggda snabbtåg är ett steg i rätt riktning. Tummen ur angående detta skulle vara ett ännu bättre steg.

Tyvärr blir man pessimist när man ser hur regeringar – Sveriges och andra länders - konsekvent väljer att strunta i fakta och låta kortsiktig småaktig politik gå före. Torskfisket i Östersjön är ett annat exempel...

Be the president, sort of

I DN oroar sig Göran Greider över den högst förflackade nyhetsrapporteringen från primärvalen i USA. Och det är väl bara att hålla med, å ena sidan. Men å andra sidan: Kan man inte se det som ett friskhetstecken att inte ens svenska politiska kommentatorer kan hålla isär jänkarnas politiska falanger? Det säger i alla fall något om den position som bevakningen sker utifrån; den insikten torde behaga Greider, inte journalistiskt kanske, men politiskt... (Att sedan det som etiketteras "politik" är en dyr version av "Let's dance" är måhända mer problematiskt...)