Idrott och samhällsordning

I DN intervjuas Stefan Lindeberg, Sveriges OS-general. Det hela gäller hur idrottarna i den svenska OS-truppen ska förhålla sig till media och politik nu under OS i det inte helt angenäma politiska klimatet -- den Perssonska stabiliteten, om ni minns -- i Kina. Intressant att notera är hur idrotten framställs som en helt politiskt fri arena av Lindeberg. Idrotten skulle knappast överlevt, menar Lindeberg, om den varit ett politiskt medel. "Jag tror inte att idrotten eller OS hade överlevt om de hade använts i sådana syften" citeras han. Idrotten är alltså en politiskt neutral arena; det är en deskriptiv utsaga, inte en normativ. (Man funderar kort över ömsesidiga OS-bojkotter mellan USA och Sovjet under 80-talet eller Hitlers propaganda under Berlin-OS -36...)

Lindeberg säger förstås det han måste säga. Men det är intressant att man betraktar idrotten som politiskt neutral -- jag tror nämligen att Lindebergs åsikt i detta fall stöds av flera. Kanske inte "gemene man", de flesta ser nog det politiska elementet. Men det är såklart ett bekvämt betraktelsesätt för de starka ekonomiska intressen som ligger bakom idrotten; tänk bara vilken fantastisk exponering Nike, Adidas, Reebok m fl får på en enorm marknad, tänk hur all världens tv-tittare ger reklamintäkter till bolagen som betalat dyra pengar för sina licenser... Så det är klart att det finns kommersiella fördelar med att se idrotten som apolitisk.

Det idrottsliga utbytet fullföljs "oavsett politisk ideologi i arrangörslandet" säger Lindeberg vidare.

The show must go on alltså, även om tibetaner eller andra förtrycks av en totalitär regim. Och bakom the show ligger stålarna såklart. Det borde vara uppenbart även för Lindeberg att idrotten lika lite är politiskt neutral som den är kommersiellt neutral. Och det är det såklart. Men den offentliga diskursen borde inte låta honom komma undan med standardsvaret i SOK:s mediaguide.


PS
Oj, vad jag har väntat på en chans att sno den rubriken! :)