Not so easy listening

Det finns en slags musik som egentligen är grymt bra men som inte går att lyssna till; Anna Järvinens debutplatta Jag fick feeling tillhör den kategorin. Hon sjunger fantastiskt, det är schysst arrangerat och det är vackra melodier. Men det kräver att man verkligen lyssnar. Mitt problem är att jag hinner tröttna innan två låtar gått. Så det blir liksom inte lyssnat; har man den som bakgrundsmusik så försvinner den helt. Jag vet inte vad det är hos just Järvinen som gör att fenomenet uppstår. Andra artister, från Sophie Zelmani till Red House Painters via Sigur Rós, klarar av att hålla mig alert.

Synd, egentligen är det en riktigt bra skiva...