100 på riktigt!

Hurra! Tjohoo! POFF!!!

Det var visst ett par draft med när jag nyss tjoade till över mina 100 inlägg, men här är det då till slut, inlägg nummer 100!

Det är intressant att se vad som händer med en liten anspråkslös, pretentiös och alldeles egen blogg när man skriver saker. Jag har kopplat Google Analytics till den och kan sålunda se statistik. I särklass flest har kollat på mina inlägg om Leif GW Persson och om Magdalena Ribbing. Det sistnämnda klar vinnare med en bit över 1200 besökare, och det satte ju också lite spår i form av kommentarer med allt från missuppfattningar till konstateranden om vilken värdelös blogg detta är. Och det må väl vara hänt; vad vi kan konstatera är väl att personrelaterade inlägg leder till reaktioner... Särskilt mitt helt meningslösa surande över Ribbing (som jag fortarande hyser föga sympati för (jag bjuder på den, alla ni som egentligen inte läser såna här meningslösa bloggar och tycker jag bör lägga ner; skriv gärna en hälsning i kommentarerna så att jag vet att ni fortfarande läser ;-))...

Men, men: I fäders spår för framtids segrar. Nu hoppas vi på att ComHem och Eurosport kommer överens så att jag kan kommentera lite om cykelsportens drogberoende igen, att jag kommer ihåg att köpa King Lines så att jag kan skriva min första klätterfilmsrecension, att det blossar upp fler roliga debatter om forskning och högre utbildning, att Pachanga får sitt genombrott på Smålands på fredag, och... ja... you name it. Om det så bara är jag som läser det så är det i alla fall kul att skriva!

POFF!!!