Den gubben gick inte

Jag har ju tidigare (här och här) sympatiserat med Flodströms idé om koncentration av universitetsväsendet. Idag kommer en reaktion från landets sydöstra ände. Motargumentet är emellertid ganska tamt. Huvudsakligen tycks det handla om att Flodström förvisso har rätt (koncentration och spets behövs) men att han inte kan bestämma var den ska finnas: själva antyder rektorerna förstås att deras egna lärosäten är lämpade, bara man får mer resurser för koordinering samt vissa formaliaändringar. Men här passerar tydligen en flodströmsk huvudpoäng helt förbi. Det faktum att det kostar att bygga upp nya infrastrukturer ochh varumärken, samtidigt som vi har förhållandevis väl fungerande och etablerade dylika i form av redan etablerade lärosäten, pekar just mot det onödiga att sprida resurserna på fler platser (den regionalpolitiska lösningen).

En annan kritik som framförs är att Flodströms förslag andas brist på nytänkande: "De tankar som förs fram är i linje med rådande internationella trend, där både Danmark och Finland ligger steget före oss. Men de är varken överraskande eller uttryck för nytänkande." Nästan inte värd att kommentera. Det är bara i managementmodenas förgyllda värld som "nytt" har ett egenvärde. (Och där är det för övrigt ganska sällsynt, även om anspråket förekommer i stort sett överallt...) (En variant på temat finner vi f ö i Bo Rothsteins artikel på DN-debatt, som alltid är BR underhållande, om statusen på Uppsala universitet.)

Ett tredje argument sammanfattar de så här: "Alla kan inte spela i högsta divisionen." Öh... nej... Men existensberättigandet hos forskning som inte har ambitionen att göra det kanske bör övervägas? För annars riskerar forskning att, liksom högre utbildning, bli regionalpolitik där universitet och högskolor bär (avsevärda delar av) företagens kostnader för produktutveckling, en typ av smygsubventionering av kostnader som företagen rimligen bör bära själva.

Nej, den gubben gick inte.