Rationalitet? Visst.

Alla som tror att ekonomi handlar om rationella aktörer (individer eller på en aggregerad nivå) kan ju fundera över det rationella i att släpa hem dyrt vatten när man har lika bra vatten i kranen hemma (DN). Bortsett från det miljövidriga i det så är det så irrationellt att... ja... Men, invänder någon, det beror ju på att Eviandrickarna av någon anledning föredrar just Evian och då är beredd att betala för det. Och här avslöjar sig rational man-tanken en smula. I den förklaringsmodellen blir alla val rationella eftersom de redan antas vara rationella. Dvs: Är det rationellt att betala tusen gånger så mycket för en flaska vatten, och dessutom få bära hem den? Ja, eftersom någon gör det.

Begreppet 'rationellt', dvs förnuftigt, blir här grovt korrumperat och förlorar all substans. En analys baserad på ett begrepp av denna typ blir i sin tur substanslös, eftersom den inte förmår säga mer än vad den förutsatte.

...och för den som är intresserad av varför folk kan tänkas släpa hem dyrt flaskvatten anbefalles Wilk (2006).


Referens

PB goes Mr Nice Guy

Percy Barnevik har tydligen satsat på att hjälpa indiska kvinnor starta eget (DN). Som kapitalismskeptiker kan man lätt bli kluven. PB är naturligtvis entreprenör ut i fingerspetsarna, och det företagsekonomiska ligger som en solid bas i det han pysslar med. T.ex. satsar man inte på kvinnor utifrån ideologiska skäl utan för att de betalar tillbaka lånen; männen dyker upp efter första månaden och ber om uppskov. Men det är ju såklart svårt att vända sig emot arbete som syftar till, och än mer leder till, att fattiga kan resa sig ur sin fattigdom. (Det blir ännu svårare att opponera sig när man kollar in Hand in Hands uttalade mål...)

Kanske kan vi hoppas på -- och det förefaller inte osannolikt -- att de spöar upp våra företag här hemma rejält och på så sätt utkräver en gruvlig hämnd för kolonialismen. Justice after all.

Men jag ger mig fasen på att Marx hade rätt i alla fall. Indiska kvinnor eller västerländska män: en kapitalist är dömd till att i långa loppet agera efter kapitalismens logik; frågan är bara vem som ska producera mervärde till någon annans förfång.

Dark is rising

Jag håller på att möblera om och i största allmänhet rensa ut här hemma. För ett par veckor sedan åkte en kartong med ungdomsböcker upp för rensning. Det mesta kunde jag göra mig av med (less is more) men några böcker blev kvar. Arthur C Clarkes Delfinön, t.ex., men framför allt Susan Coopers böcker: En ring av järn, Ovan hav, under sten, Lövhäxan, Gråkungen, och Silverträdet. Oj, vad jag älskade dem, de var på sätt och vis inträdesbiljetten till fantasylitteraturen för mig, en genre som jag är djupt förälskad i (även om jag har allt för lite tid till den numera; har t.ex. en packe med Tad Williams stående på golvet, ett dåligt samvete med Annas namn på sig ;).

Nåväl. Såg idag att filmen "Dark is rising" snart går upp på bio; filmatiseringen av En ring av järn. Naturligtvis kommer jag att gå och se den, och på köpet få mina inre bilder korrumperade för alltid. Det har hänt med Härskarringen (tack Norstedts för nyöversättningen!), det har hänt med Harry Potter. Och nu ska det ske med Coopers böcker, alltså. Känner en viss sorg för alla de kids (inklusive mina egna) som kommer att konfronteras med filmerna före böckerna (eftersom de förra är så mycket mer lättillgängliga). Möjligheten att bygga upp ett eget inre universum är så oändliga, inte minst i fantasylitteraturen. Filmer kan vara, och är ofta, otroligt vackra, men man kommer aldrig ifrån att de stjäl själen från litteraturen. (Fantasy är f.ö. en genre som av förståsigpåare brukar kritiseras för sina schabloniserade personporträtt och grundstories, men belackarna tycks gång efter annan missa kärnpoängen: miljöerna och deras trovärdighet. Riktigt bra fantasy skapar världar, det narrativa är mindre viktigt än den fiktiva kontexten.)

En roman har, av vem det nu var, definierats som (ungefär): en berättelse som inte kan berättas på annat sätt än genom just romanen. Vare sig sammanfattningar, analyser eller filmatiseringar kan reproducera den. Och det kriteriet borde de facto sätta delar av fanatasylitteraturen (tillsammans med delar av SciFi) på piedestal...

Den gubben gick inte

Jag har ju tidigare (här och här) sympatiserat med Flodströms idé om koncentration av universitetsväsendet. Idag kommer en reaktion från landets sydöstra ände. Motargumentet är emellertid ganska tamt. Huvudsakligen tycks det handla om att Flodström förvisso har rätt (koncentration och spets behövs) men att han inte kan bestämma var den ska finnas: själva antyder rektorerna förstås att deras egna lärosäten är lämpade, bara man får mer resurser för koordinering samt vissa formaliaändringar. Men här passerar tydligen en flodströmsk huvudpoäng helt förbi. Det faktum att det kostar att bygga upp nya infrastrukturer ochh varumärken, samtidigt som vi har förhållandevis väl fungerande och etablerade dylika i form av redan etablerade lärosäten, pekar just mot det onödiga att sprida resurserna på fler platser (den regionalpolitiska lösningen).

En annan kritik som framförs är att Flodströms förslag andas brist på nytänkande: "De tankar som förs fram är i linje med rådande internationella trend, där både Danmark och Finland ligger steget före oss. Men de är varken överraskande eller uttryck för nytänkande." Nästan inte värd att kommentera. Det är bara i managementmodenas förgyllda värld som "nytt" har ett egenvärde. (Och där är det för övrigt ganska sällsynt, även om anspråket förekommer i stort sett överallt...) (En variant på temat finner vi f ö i Bo Rothsteins artikel på DN-debatt, som alltid är BR underhållande, om statusen på Uppsala universitet.)

Ett tredje argument sammanfattar de så här: "Alla kan inte spela i högsta divisionen." Öh... nej... Men existensberättigandet hos forskning som inte har ambitionen att göra det kanske bör övervägas? För annars riskerar forskning att, liksom högre utbildning, bli regionalpolitik där universitet och högskolor bär (avsevärda delar av) företagens kostnader för produktutveckling, en typ av smygsubventionering av kostnader som företagen rimligen bör bära själva.

Nej, den gubben gick inte.

Den som väntar...

17 oktober släpper Kent sin nya platta (och det vet vi ju alla redan vid det här laget), men de som väntar på nåt riktigt gott får vänta ända till i februari...

Mer iPhone

Jag gnällde ju i ett tidigare inlägg om att iPhone var för stor.... well... here it is, iPhone Shuffle...

Always in motion

"Always in motion is the future", sade Yoda. Mm, men always in motion is the past också. Och ibland ser man poängen med upphovsrätter och ansvariga utgivare och... jag hoppas att några av de studenter jag undervisar läser detta, så kanske jag kan slippa fler uppsatser och annat med referenser till Wikipedia eller andra, liknande, källor som om de vore "säkra fakta"... var man nu skulle kunna hitta det...