Nån som tvivlade på att musikindustrin var en bransch som domineras av några stora, giriga aktörer? Inte längre. Men, invänder någon, de måste ju göra så, bort med det olönsamma och in med det lönsamma. The business of business is business. Men titta på en liknande bransch, också dominerad av några stora drakar: Förläggare. Av någon anledning håller även de större förlagen sig med ett stall av olönsamma romanförfattare och poeter. Kanske i hopp om framtida genombrott, men knappast för alla. Konsekvensen är en kulturgärning. Musikbranschen har det mer förspänt, där står artisterna själva (numera) för lansering fram till genombrottet (Myspace). Eller så gör man pengar på formandet av artistkoncepten (Idol, m fl). Inga utvecklingskostnader (netto) att tala om alltså. (Förlagsbranschens motsvarighet är väl Piratförlaget.) Ergo: Förlagen får i alla fall en del av min sympati, de stora skivbolagen ytterst lite. Om någon alls.
Det är nog på (inte alltför lång) sikt läge för att finna nya affärsmodeller för musik. Att fara runt efter dessa gossar kommer nog inte att löna sig i längden; snart lönar det sig kanske inte att försöka spåra slutanvändare heller. Radioheads försök får räknas som spännande; de fick ut i snitt 14 kr per nedladdning av In Rainbows. Inte så illa i min värld, eftersom de ändå konkurrerar med alternativet att inte betala alls.
Men jag tror att konsekvensen blir en annan. Musiken kommer man nog få se som främst ett redskap för marknadsföring, medan intäkterna ligger på gig och merchandise. Kanske kommer vi fortsätta sympatibetala till våra favoritband, till underdogsen. Men att i längden basera en bransch på en produkt som kan reproduceras till noll kostnad av vem som helst är ingen bra affärsidé.
Det är värre för författarna. När vi till slut, efter så många år av motstånd, börjar läsa e-böcker i stället för pocket, ligger skrivandet surt till. Att gå på en konsert betalar vi gärna för, men hur många tror att ens Liza Marklund fyllar Stockholms stadion med 30 000 vitklädda för att lyssna på en tolvtimmars högläsning av "Sprängaren 3"? Kampen mellan Piratförlaget och The Pirate Bay har inte ens börjat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Istället för att försöka samla 30 000 åhörare på ett ställe skulle Liza Marklund kunna ladda upp sina böcker som podcasts och ta emot donationer. Sådana böcker lyssnar jag gärna på medan jag jobbar, och att donera 65 kr (eller 10 dollar) per bok är inte så farligt.
www.podiobooks.com har samlat en massa böcker som man kan ladda ner, och de tar även emot donationer å författarnas vägnar. Fast det verkar ju inte som om författarna kan leva på sina böcker, utan det mesta de kan hoppas på är tydligen att bli uppmärksammade av ett förlag som skriver kontrakt med dem, eller liknande. Fast om de vore lika kända som Liza Marklund skulle de kanske ha en chans att leva på enbart podcasts. Precis som Radiohead faktiskt verkade få in tillräckligt med pengar på sin nya skiva.
Fast jag vill läsa böcker, inte höra dem. Är fascinerad över fenomenet talböcker, för mig har läsandet alltid varit förknippat med att kunna göra det i mitt tempo och höra min inre röst.
Skicka en kommentar