Att skratta åt...

I bra humor, sägs det ibland, ska man skratta med, inte åt. Det ligger nog något i detta (ibland i alla fall). När produktionsbolagen fått så ont om bra idéer eller manusförfattare att de inte ens kan hyra in skådisar till att göra jobbet åt dem så återstår bara att skratta åt. "Ballar av stål" - otroligt töntigt namn för övrigt - har lyckats profilera sig högt på puckohimlen på sistone; idag kunde vi läsa om hur man ofredar förortsbor. Robert Aschberg har en historia som en av svensk tv:s främsta provokatörer. Men i "Diskutabelt" medverkade folk av egen fri vilja. Steget från att självmant komma till en studio till ofredande är ganska långt. Och: ja, det är en klar skillnad på detta och på gamla "Dolda kameran"-grejer. Att utsätta folk för absurda situationer är en sak. Att utsätta dem för hotande situationer är en annan sak.

Offret för aktionen kommer med den vettigaste synpunkten i sammanhanget: "Att gå på ensamma kvinnor och smygfilma dem i deras eget hem, hur mycket "ballar av stål" behöver man för det?"

Det riktigt sorgliga kommer väl när vi får se tittarsiffrorna...

Inget Unibet

Unibet får tydligen inte vara med i TdF. Trist, hade varit kul med ett svenskt gäng och det hade varit bra för sportens mediaexponering i Sverige...

Äntligen Simoni

Missade Girot idag, och då går förstås Simoni och vinner (DN). Surt. Men framför allt får vi väl glädjas åt att Susanne Ljungskog drämmer till med en seger i Tour de l'Aude, "damernas TdF", hur kul som helst. Ladda för bragdguldet, säger jag!

Release the Rufus

Hade tänkt att inte kommentera Rufus Wainwrights nya, eftersom DK redan gjort det så bra. Men det är oundvikligt. "Not ready to love" är som en lågmäld ångvält som bara kör över en; stråkarna i "Tulsa" placerar en rakt in i en 50-talsrulle (om man låter bli att lyssna på texten, vilket ju i och för sig är dumt); i "Tiergarten" avslutar han de inledande stroferna så underbart glidande och finner metaforer med tranströmersk precision ("I have suffered shipwreck against your dark brown eyes"); klockrena glamgitarrer i "Between my legs"; den lätt spruckna rösten i "Leaving for Paris No 2" är... underbar. En skiva som jag ännu inte tagit mig ur detaljerna på; måste lyssna några varv till innan jag ens kan få ihop helheten.

Uppför III

Stackars Simoni, gjorde en brutal etapp idag men tappade den de sista tio-tjugo metrarna till Garzelli. Fast (klyschvarning) vore det inte för dessa vändningar vore det ju inte lika kul.

Ett kul inslag i dagens etapp var att utförskörningarna blev intressanta, de öppnade fältet och folk drog faktiskt ifrån varandra. Lite ovanligt tycker jag, utför brukar mest vara spännande för att få se om nån drar omkull...

Uppför II

Fel av mig, jag hade en del andra preparat i mig än kolhydrater och vatten under dagens cykelpass; lite leftovers från gårdages kalas... Korta rundan på 3,7 mil kändes som en konstant uppförsbacke. Men man får väl skylla sig själv.

Vi var på fest med föräldrarna i Ls klass igår. Blev en oväntat lyckad tillställning, även om jag tycker det var fuskigt att den blå gruppen hade en person för lite så att vi inte fick vår välförtjänta seger. Det finns alltid minst en person till som gillar Kent. Det är bra. Kul att få lira lite luftgitarr och låtsas vara rockstjärna ibland.

PS
Vem uppfann karaoke? Och varför?

(Ja, ja, det finns ett svar...)

Den mörka sidan (dansk version)

Nå, ingen blev väl egentligen förvånad när även Bjarne Riis fick träda fram och krypa till korset (DN, Eurosport). Frågan är hur man ska se på hans roll i CSC: dålig förebild eller en syndare om sent omsider vaknat? Får se när Ullrich kommer ut ur sin droggarderob, hans TdF-seger var ju också för mer än 8 år sedan och därmed lär den inte tas ifrån honom...

Blir sensmoralen att det är OK att dopa sig så länge man a) klarar sig förbi kontrollerna och b) klarar av att knipa igen i åtta år?

Själv lyckades jag missa dagens bergstempo. Surt. Men i morgon ska jag ut själv istället och skava lite sadel - utan andra preparat än vatten och lite väl avvägda kolhydrater :-)