Uteblivet jubileum

Jaha, så kan det gå.

Jag hade liksom laddat upp för att fira bloggens ettårsdag. Tårta, bullar, saft, you know the deal. Men missade den helt. Mitt första inlägg gjordes den 4 maj förra året, jag har missat med över två veckor. Det summerar lite mitt liv det senaste året också. Kanske inte missen, det har varit några hits också, men tidsaspekten. Jag har känt som om jag legat två veckor efter, konstant. Så på nåt underligt vis kan nog detta ändå ses som ett ettårsjubileum.

Jag noterar att jag skrev en hel del om Giro D'Italia denna tid förra året. Det har jag inte gjort i år. Kanske borde ha gjort det, det har faktiskt varit ett riktigt bra Giro hittills. Och i morgon kommer de upp i bergen. Och, surfa in på CykelNytt och kolla in banprofilen för måndagens individuella bergstempo. Maxlutning 24 % - på grus! Imponerande! Den eftermiddagen bokar jag in redan nu.

I mitt första inlägg hade jag planer på att vända ut och in på mig själv och berätta om varför jag bloggar. Det blev inte av. Nu ett år senare kommer jag inte heller att göra det. Jag bloggar för att jag vill (fast av inläggsfrekvensen att döma har jag inte haft viljan så ofta på sistone). Så är det med den saken. Och jag tänker inte ge bloggen nån profil heller. Jag sjunger som jag vill.

Vi får se om jag klarar av att fira tvåårsjubileum om ett år. Nu ska jag ta en bit av den virtuella tårtan. Grattis!