Tiggarens tal

Våldtäkt värre än mord?

2008-10-04T18:33:00.002+02:00

Demonstrationer mot djursex. Jaha. Men mord är tydligen ok.

Dags att ändra i brottsbalken också?

Vete till vem?

2008-09-30T10:45:00.003+02:00

SvD rapporterar idag om en studie som indikerar att vetet alltmer utarmas näringsmässigt, det verkar ffa gälla diverse mineraler. Nivåerna är lägre än vad som är rekommenderat för djurfoder; det går dock alldeles utmärkt att servera det till människor. Skälet? Det högeffektiva, kemikaliebaserade jordbruket.

Nu ser man ganska snabbt vartåt det hela kommer barka. Man kommer förstås att arbeta för att ta fram lösningar som tillåter ett fortsatt ökat uttag ur marken utan utarmning av vetet (eller vilka fler grödor som kan tänkas vara drabbade).

Men en poäng i rapporten var att det var värdena för djurfoder som underskrids. Vetet går alltså delvis till djurfoder.

Köttkonsumtionen har i Sverige ökat med strax över 25 % de senaste trettio åren (Jordbruksverket, sammanfattning av rapport). Och även om vi i Sverige (plus Finland) ligger lågt gällande köttkonsumtion i ett europeiskt perspektiv så kanske man bör ställa sig frågan om det verkligen är klyftigt att låta åkermarker utarmas för att föda upp djur. Jag fick en gång lära mig att vi har en 90-procentig förlust av energi för varje steg uppåt i näringskedjan. Om vi vill ha ut ett kilo ko så kostar det tio kilo vete. Nu är det förstås en approximation och det finns säkert bättre sådana. Men om vi kikar på siffrorna så innebär det att trycket på åkermarken ökar dramatiskt med en ökad köttkonsumtion.

Jag inser att det är ett hopplöst korståg att få alla att gå över till vegetarisk kost. (Det har jag själv inte gjort, så jag ska inte gnälla.) Men det är synd att köttet ska ta en så central plats i kosten; alla måltider byggs i princip upp utifrån köttet, resten är tillbehör. Jag inbillar mig att om vi bara kunde lära oss att tänka lite annorlunda kring hur man bygger upp en måltid, där det vegetabiliska står i centrum och köttet är tillbehör, så skulle en hel del vara vunnet. Alla borde ha Markus Aujalays Med mycket grönt i köket.

Och dessutom kanske vi kan få en situation där vi inte behöver gräva oss ännu ett snäpp ner i kemikaliehålet, kanske kan vi skapa utrymme för ett mer ekologiskt orienterat jordbruk om inte en stor del av avkastningen går till köttproduktion.

Inga komplex i Schweiz

2008-09-25T15:53:00.002+02:00

- Liten penis?
- Ja.
- Komplex?
- Ja.
- Du behöver en jeep!

Klassisk dialog från Percy tårar. Och i Schweiz visar de (om allt går vägen vill säga) att man kan klara sig undan stadsjeeparna, detta onödighetens mästerverk. Det finns ingen, upprepar ingen, som på något substantiellt plan behöver en stadsjeep. De som behöver en bil som kan köra i dålig terräng köper en Subaru. Det finns bara ett skäl till att köpa stadsjeep, och det naglade NileCitygänget fast.

Hoppas det går vägen, och hoppas att Sverige följer efter.

Löfte till K

2008-09-17T14:09:00.002+02:00

På grund av dagens händelser: Härmed lovar jag att inte skriva något mer om sport på denna blogg före årets slut. Jag tänker dock utfärda ett -- och endast ett -- undantag, och det är att jag har för avsikt att skriva ett skrytinlägg ifall jag skickar en 6a eller högre på Kjuge innan dess.

Cross my heart etc.

Mannen i den vita hatten 16 år senare

2008-09-14T14:51:00.002+02:00

Nostalgi har jag svårt för. Det är en känsla som leder blicken bakåt mer än framåt. När den kommer över mig kan jag låta mig översköljas en stund, sedan skjuter jag, med tillfredsställelse, bort den.

Jag var därför lite osäker inför att träffa min gymnasieklass, flera av dem har jag inte sett på 16 år. Risken för en helkväll vältrandes i nostalgi var överhängande. Tack och lov blev det nu inte så. Tvärtom: Blicken var mest framåt. Naturligtvis en hel del uppdaterande. Giftermål, skilsmässor, barn; katolska bröllopsbesvär, hermeneutiska elektroner, australiska åkrar och krokodiler; en bra bit över 200 år av samlade livserfarenheter.

En känsla av att alla plötsligt hade bättre möjligheter att existera som en gemenskap än vad vi någonsin hade på gymnasiet. Sena tonår är ingen höjdartid. Nu fanns en trygghet, alla (eller i alla fall de flesta) hade på sitt sätt hittat sin plats i tillvaron. Kanske gjorde det att blickarna mer var riktade framåt, tillbakablickarna hade en tydlig glimt i ögonvrån. Har vi verkligen varit de där?

Detta var glasklart en av de trevligaste festerna jag bevistat på länge. Förhoppningsvis ska vi inte behöva bli ytterligare 16 år äldre innan vi ses igen. Även då med bara den där lilla dosen nostalgi som vi alla, trots all, behöver då och då.

Men bara lite.

Holm

2008-09-14T03:18:00.002+02:00

Herregud vad mycket idrott det blivit på sistone. Jag får skylla på att privatlivets omständigheter hindrat mig från att skriva... eller så...

Så nu slutar Holm med höjdhoppandet. Han lär inte sluta figurera i media, han är alltför trevlig för det. Som mediapersonlighet betraktad alltså.

Jag har lovat mig själv att sluta skriva sportinlägg, sport är i grund och botten en ganska fånig företeelse -- men Holm har gett mig så många goa stunder att han är värd en eloge. Bra jobbat!!!

(Cykel är förstås undantaget -- det är ingen sport, det är en konstart -- men det förstår ni fans säkert ;)

Gustav, Gustav, Gustav!

2008-08-13T10:51:00.007+02:00

Ja vad säger man?!

Fantastiskt spännande tempolopp (och man får väl säga att man inte kan bli annat än djupt imponerad av Cancellara...) och med silversmak i munnen efteråt. Ännu en dag med adrenalinskak.

Får snart ge mig med detta, annars kommer jag sluta som en riktig tvsportjunkie...

För att återupprepa min huvudpoäng igår: Nu får nog svenska sportjournalister börja plugga cykel...

(Eller så blir det som med skytte och en massa andra sekunda sporter: Vi bryr oss bara när vi kan få OS-medaljer...)

SvD
AB
Ex
DN

Emma, Emma, Emma!

2008-08-10T11:40:00.005+02:00

Så otroligt kul att Emma Johansson lyckades bärga ett silver i damernas linjelopp i OS! Jag sitter fortfarande med lite skakningar efter adrenalinet. Det är sällan jag går igång på det sättet när det gäller sport, men detta var ett lysande spännande lopp.

Vad som emellertid intresserar mig nu är hur detta kommer påverka cykelrapporteringen i svenska medier. Cykelsporten brukar ju behandlas styvmoderligt, milt sagt. De enda stora rubrikerna brukar handla om doping, annars är det bara korta TT-klipp; i princip aldrig något mer ingående. Jämför nån gång Berlingske Tidende med en svenska blaska under Tour de France...

Men nu har vi fått en ung, vacker och (säger Vacchi) trevlig silvermedaljör. Så nu kanske även svensk machosportjournalistik kan få upp intresset för cykel på allvar?

SvD
DN
Aftonbladet
Expressen

The good samaritan law?!

2008-07-25T19:30:00.002+02:00

Så kom den då till slut. Drygt tio år efter att en av historiens bästa tv-serier, Seinfeld, avslutats med ett lysande dubbelavsnitt, där huvudpersonerna hamnar i fängelse för att de med berått mod (och några väl valda punchlines) bevittnat en bilstöld. Nu är den här: The good samaritan law, svensk version (DN).

Vi får förstås hoppas att nån civilkuragelag inte kommer att bli av. Och det finns ju vettiga röster.

Vad som är lustigast i sammanhanget är att en sådan lag, paradoxalt nog, skulle underminera själva idén med civilkurage...

Mjölken ja, men sen då...?

2008-07-23T03:31:00.003+02:00

Selecta har inte äkta mjölk i påsen, visar det sig... Men allvarligt, det är ju bara en bråkdel av vad man häller i sig från deras automater. Resten då? Vad är det för en mörk sörja som kommer ut ur apparaterna? Det man fyller på med ser ut som kaffe, luktar kaffe - men sedan genomgår det en metafysisk process, tranformeras till typ mull, innan vattnet forceras igenom. Resultatet? Ja, det är förklaringen till att statistiken säger att svenskar dricker så mycket kaffe. Vi dricker kopp efter kopp efter kopp i jakt på den rätta varan. Men vi jagar förgäves; vi dricker mullvatten. Varmt mullvatten. Och vi fortsätter göra det i jakt på Kaffe. Och håller såväl statistik som BNP uppe. Allt för kollektivet. Och för Selecta.

Told ya!

2008-06-13T17:29:00.005+02:00

Och till sist skola även de blinda kunna se. Det är dags, svenska folk! Vakna, stig ut ur ruset och kliv ut i den bistra verkligheten. Länge har ni vilat i dvalan, invaggade i en trygghet av begrepp från er barndom. Men nu är det äntligen dags, öppna dörren till rymdskeppet, kliv ut.

Vakna, du svenske konsument, och släpp nostalgin till femöreskolor och tioörestuggummin, till ett Jenka betalt med den sista slanten i den trasiga jeansfickan. Inse att även den gamla trotjänaren femtioöringen är på väg att dö ut. Ärligt talat, och som sagt, ett mynt som inte ens går att använda i P-automater har inget existensberättigande.

(DN)

Freak show

2008-06-01T09:41:00.008+02:00

I
Jag håller just nu på att läsa en bok av vår svenska upptäcksresande Sten Bergman, Stenålder och grön urskog. Det är fascinerande att se hur mötet med "den andre" gestaltade sig för femtio år sedan, men framför allt är det intressant att se hur det gestaltas i text. Man hade inte kunnat publicera det idag, direkt. Inte PK om man säger så. Den består av en kontinuerlig utvärdering av "den andre" utifrån Bergmans egna (vita, väst, etc) värderingar. Ganska lärorikt, på nåt sätt.

II
Blev häromdagen uppmuntrad av ungarna att kolla upp ett YouTubeklipp som de fått se hemma hos en kompis: "Din mamma". Jag hade inte riktigt lika roligt som ungarna och försökte på klassiskt moraltantsmanér förklara att det kanske inte egentligen är jättekul att garva läppen av sig åt andra människor som ser "fula" ut.

Som om jag inte själv gjorde samma sak när jag var liten.

III
Samma dag sitter jag och wappar och hittar till ett inslag om en nyupptäckt indianstam på Aftonbladets hemsida (nätversion; se även DN, SvD). Och plötsligt kommer jag på mig själv att jag sitter lika fast i träsket som Sten Bergman och mina barn. Helikoptern som flyger över den "primitiva" byn, "infödingar" som försöker skjuta mot den med pil och båge, kanske tror de att det är onda gudar?, vetskapen om att de inte känner till "vår" värld.

Impulsen att vara nyfiken på den andre framstår som generisk, den finns alltid där. Och intressant nog tycks den vara svår att disciplinera. I själv impulsen ligger den primitiva fascinationen - för det "primitiva", för det "fula" - och det disciplinerade och politiskt korrekta svaret kommer först efteråt.

På något sätt är det trots allt skönt att denna primära nyfikenhet fortfarande finns hos oss. Barnets nyfikenhet har ännu inte drivits ut ur vår kropp.

Surprise, surprise

2008-05-29T00:35:00.006+02:00

Knappast någon som jobbar i högskolevärlden lär bli förvånad över den undersökning från Högskoleverket som DN rapporterar om idag. Lärare jobbar "7-dagarsveckor" och offrar sin fritid (eller forskningstid) för att upprätthålla kvaliteten i undervisningen. Det finns (tack och lov) en professionell stolthet i att göra ett bra jobb; ett problem är att den i långa loppet drabbar den enskilda individen. Lojalitet får betala för brister i resurser.

Problemet brukar vanligen anges vara resursbrist, och visst ligger det något i det. En annan syn på det är att resurserna är alldeles tillräckliga, problemet är att vi överutbildar. Kanske har satsar vi i vårt land med ynka nio miljoner invånare tillräckligt med resurser på utbildning. Problemet är att vi försöker utbilda för många med de resurserna. Som alltför lite smör på en alltför stor smörgås, som en berömd hobbit en gång uttryckte det.

Oavsett orsakerna så finns det en handlingsväg som är underutnyttjad. Vi som lärarkollektiv kan göra motstånd. Om alla lade ner den tid de fick betalt för (man har normalt ett beting i sin tjänst på x antal timmar per år, för varje undervisningsinsats man gör - föreläser, håller seminarium, har kursansvar, etc - får man betalt i y antal timmar) och intet därutöver är jag säker på att ett tryck "nerifrån", från studenterna, skulle uppstå. Man vill (troligen) inte investera tre-fyra år av sitt liv i dålig kvalitet. Om studenterna och deras organisationer vaknar till kan det kanske bli ett annat ljud i skällan. Men så länge vi lärare låter oss förledas av vår yrkesstolthet kommer vi att fortsätta exploateras.

Jag gillar ordet "kunskapsproletär". Delvis för att jag (troligen) är den som myntat det. Men också för att det sätter fingret på att exploatering inte är något som bara gäller så kallade lågstatusyrken eller hörde 1800-talet till. Där industrialismen exploaterade genom managementtekniker exploaterar kunskapssamhället genom lojalitet. Disciplinens former förändras, men dess effekter består. Och behovet av motstånd på kollektiv nivå kvarstår.

Don't buy it!

2008-05-26T16:43:00.003+02:00

Don’t buy it!

The Don’t buy it initiative means this: Until December 25th 2008, you vow not to buy any things (material products) for yourself. Instead, use what you already have. It is probably enough.

The basic rule of the Don’t buy it initiative is simple:

Don’t buy it.

Exceptions:

* Food and drink. This is a biological need. Buy it. Other things needed to get by in everyday life are also OK (hygiene products, medications, electricity, etc).

* Repairs. If things break, try to repair them. In order to do this, you may need to buy things. Also, maintenance may be necessary.

* Replacements. Things may break down and not be possible to repair. Things may get lost. Things may get stolen. Your dog may eat you last pair of shoes. If it is something vital, replace it. Go for second hand if possible. But first, check if you already have anything else that can do the job.

About the initiative:

Motives for this may vary. There are environmental, political, existential, and other reasons. The main point is to try out a way of life less dependent on material consumption.

This does not mean the end of consumption. It means a temporary stop to buying things. If you feel the need to spend money, treat yourself to a concert. Or invite your friends for dinner. The Don’t buy it initiative concerns material products. If you absolutely have to buy a thing, give someone special a gift.

This does not mean asceticism. It does not mean living in the forest on what Mother Nature has to offer. It simply means getting by with what you had yesterday. It worked then and it will probably work today.

In a consumer society, not buying it is probably the ultimate revolutionary act.

Don't buy it! (version 0.9)

2008-05-25T23:35:00.007+02:00

Detta är ett draft. I morgon börjar jag sprida den över Nätet. Nu är det revolution på gång!

----

Se inlägg den 26:e istället!

Klart att man blir besviken

2008-05-23T12:26:00.009+02:00

SvD rapporterar om ett företag som erbjuder en "livsprognos", dvs man knappar in sitt personnummer och, om jag förstår det rätt, svarar på några frågor. Och så får man reda på när man kommer dö.

Nu verkar ju företaget köra med usla affärsmetoder, så vi kan dissa det bara på den grunden. Men annars är det en rätt intressant affärsidé. Den är också ganska morbid, men det morbida är intressant.

Jag menar, tänk dig ett reklamationsärende.

- Eh ja hej, jo det är Johan här, ringer och vill klaga lite.
- Jaså? Det var ju tråkigt, vad gäller saken?
- Jo det är så här, er tjänst sade att jag skulle dö i december 2027, men jag trillade ner för en kaj igår och drunknade, och, ja... Alltså, jag vill ha pengarna tillbaka.
- Ok, det ska väl gå att ordna. Tecknade du den ex-
- Vänta lite... ska bara... ser ett ljus här... ska bara... gå lite ditåt... [Lägger ifrån sig luren. Steg hörs avlägsna sig.] Vad... vackert...
- Hallåå? hallååå?

Eller:

- Eh ja hej, jo det är Johan här, ringer och vill klaga lite.
- Jaså? Det var ju tråkigt, vad gäller saken?
- Jo det är så här, er tjänst sade att jag skulle dö i december 2027, men nu är det februari -28 och jag är fortfarande i livet!
- Mhm. Och problemet är?
- Jo men liksom ni hade ju sagt att...
- Och du har ett problem med det?
- Eh nej, men ändå, liksom...
- Tycker du att vi på något sätt ska åtgärda situationen? [Lyfter en annan lur.]
- Öh, nej tack... Eh... det var nog inget... Hejdå!

Alternativt:

- Eh ja hej, jo det är Johan här, ringer och vill klaga lite.
- Jaså? Det var ju tråkigt, vad gäller saken?
- Jo det är så här, er tjänst sade att jag skulle dö i december 2027, men nu är det februari -28 och jag är fortfarande i livet!
- Jaha, ja det var ju synd. Ska se vad... Vänta lite... [Pratar i annan telefon.] Så nu ska det vara avklarat.
- ???
[Det ringer på dörren hos Johan.]
- Eh vänta lite, det ringer på dörren.
- Jag vet.
[Johan lägger ifrån sig luren, går iväg. Några sekunder senare:]
- BLAM BLAM BLAM!

Alla affärsidéer är förstås inte bra, men till skillnad från domedagssekter verkar denna ligga ganska bra till ur ett rent retoriskt perspektiv. De kan ju knappast förlora. Eller?

Uteblivet jubileum

2008-05-23T10:05:00.004+02:00

Jaha, så kan det gå.

Jag hade liksom laddat upp för att fira bloggens ettårsdag. Tårta, bullar, saft, you know the deal. Men missade den helt. Mitt första inlägg gjordes den 4 maj förra året, jag har missat med över två veckor. Det summerar lite mitt liv det senaste året också. Kanske inte missen, det har varit några hits också, men tidsaspekten. Jag har känt som om jag legat två veckor efter, konstant. Så på nåt underligt vis kan nog detta ändå ses som ett ettårsjubileum.

Jag noterar att jag skrev en hel del om Giro D'Italia denna tid förra året. Det har jag inte gjort i år. Kanske borde ha gjort det, det har faktiskt varit ett riktigt bra Giro hittills. Och i morgon kommer de upp i bergen. Och, surfa in på CykelNytt och kolla in banprofilen för måndagens individuella bergstempo. Maxlutning 24 % - på grus! Imponerande! Den eftermiddagen bokar jag in redan nu.

I mitt första inlägg hade jag planer på att vända ut och in på mig själv och berätta om varför jag bloggar. Det blev inte av. Nu ett år senare kommer jag inte heller att göra det. Jag bloggar för att jag vill (fast av inläggsfrekvensen att döma har jag inte haft viljan så ofta på sistone). Så är det med den saken. Och jag tänker inte ge bloggen nån profil heller. Jag sjunger som jag vill.

Vi får se om jag klarar av att fira tvåårsjubileum om ett år. Nu ska jag ta en bit av den virtuella tårtan. Grattis!

Scarlett inside

2008-05-22T09:14:00.006+02:00

En av de vackraste filmscener jag beskådat är avslutningen i Lost in translation, med de för publiken ohörbara, av Bill Murray i Scarlett Johanssons öra viskade, avslutande orden. Det finns en magi i den scenen som är inbäddad i foto, skådespeleri och inte minst The Jesus and Mary Chains "Just like honey" som svävar ödsligt ovanför.

Det går inte att låta bli att få den scenen i huvudet när man lyssnar på Scarlett Johanssons debutskiva, stämningen är densamma. Tio Tom Waits-covers, backup av David Bowie och Johanssons lätt hesa, släpiga röst. Suntoryröst? När hon gör "I don't wanna grow up" är det en ensam tonåring som tar ett försenat krumelurpiller snarare än Tom Waits bråkiga bångstyriga lortunge. Det blir polerat, smooth, snarare än det aviga och lätt burleska som vi lärt oss älska hos Waits. Men det blir bra. "Green grass" ska vi bara inte tala om...

För oss som fortfarande har nittiotalets indiepop i blodådrorna är det bekant. Svävande Mercury Rev-toner, lite Bad Seeds-orglar, gitarrer från Ride. Och lite Waitskt gung. The Raveonettes Lust Lust Lust från förra året, nu det här; inte dead on arrival, men the 90's revival...?

Det är en sån här skiva där man på något sätt hoppas att artisten inte fortsätter, att det bara blir denna och inget mer. Jakob Hellman-konceptet. Inte för att det inte går att göra bättre, för det gör det säkert. Men för att det inte behöver bli bättre.

Recensioner:
DN
SvD
Expressen
Sydsvenskan

Spelvåld

2008-05-15T10:07:00.006+02:00

Orvar Säfström gör idag slarvsylta av en (som vanligt) moralpanikande kd:are. Argumenten känns igen: Det är spel som skapar våldsverkande barn och ungdomar. Det handlar naturligtvis inte om sådana saker som samhällsklimat i stort eller uppväxt eller skola eller... På min tid var det rollspelen som stod i fokus. Plus W.A.S.P. Om man lyssnade på hårdrock blev man satanist och våldsam. Om man spelade Drakar & Demoner, och senare KULT, så blev man också satanist (eller i alla fall ockultist) och drog ut på stan med svärd i hand och hade ihjäl folk. (Då var det dessutom (s) som var på förbudsstigen, kan vi i marginalen notera.)

Det är som om spelförbudsmaffian inte är kapabla att se skillnaden mellan fiktion och verklighet. Den är förvisso en tunn linje ibland (hej Baudrillard), men till vardags är gränsen ganska lätt att dra. För oss som förstått att den finns, vill säga.

Samtidigt, i en annan del av stan:

Mattias Ek tackar Tre kronor för den "brutala festen" efter att de hamnat i slagsmål med Ryssland; Magnus Nyström kallar det för en rock'n'roll-match och tycker att det är bra att Tre Kronor är "elakast i VM". Vidare:

"Tre Kronor var aggressiva, tuffa, elaka...okej, lite småfula också, kanske.
Men det här är ishockey.
Det ska smälla."

Hockeyretoriken är fylld av krigare och tuffingar och elakingar - som samtidigt är hjältar. (Det finns förstås en slags poesi i detta, som Barthes säkert skulle klarat ut åt oss.) Våldsförhärligandet dominerar. Hockey är en våldssport, det är en del av spelet, heter det. Tack och lov verkar hockeyfansen klara av att hålla isär verkligheten utanför isen och verkligheten på isen.

Detsamma gäller inte riktigt fotboll. Finns det något spel som orsakat fler våldsbrott? Här kan vi snacka om att gränsen mellan spelets fiktion och vardagens verklighet upplöses i fansens medvetande. Fansen lever fotboll; läs bara Nick Hornbys "Fever Pitch"...

Men fotboll har blivit finkultur; hockeyn hamnar säkert där också snart. Och då håller sig moralpanikerna borta.

Det är nämligen skillnad på spel och spel. Vissa kan man få moralpanik över, andra inte. Paradoxalt nog tycks paniken, om den nu nödvändigtvis ska slå till, alltid slå åt fel håll...

PS ett par dagar senare:

Ramlade över en artikel om riskuppfattningar och trafikbeteendeintentioner. Det verkar som om nyheter och musikvideos ska ställas i fokus, i alla fall framför våldsfilmer. Vore kul om de kunnat testa mot GTA IV också ;)

Abstract:
This study explored the relationship between adolescents' viewing of specific television genres (action movies, news and music videos) and the intention to take risks in traffic. Participants were 2194 adolescent boys and girls who completed a questionnaire on television viewing, risk perception and the intention to speed and drive after consuming alcohol. As hypothesized, more news viewing was associated with a higher perceived risk of drunk driving and speeding. More music video viewing, on the other hand, was negatively associated with the assessment of the dangers of speeding and driving under the influence of alcohol. Girls regarded speeding and drunk driving as more dangerous than boys did. Contrary to our hypotheses, action movie viewing did not make a significant contribution to our models. Both news and music video viewing were indirectly, via risk perception, related to the intention to drive risky. The more dangerous a particular behavior was perceived to be, the less likely respondents intended to exhibit this behavior in the future.

Referens:
Beullens, K. & van den Bulck, J. (2008) News, music videos and action movie exposure and adolescents' intentions to take risks in traffic. Accident Analysis and Prevention 40(1), 349-356.

Utbildningsmaskineriet

2008-04-26T00:56:00.004+02:00

På SvD Brännpunkt idag uttalar sig ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, Elin Rosenberg, om vikten av samverkan mellan universiteten och Näringslivet. Det senare stavas i artikeln implicit med versal i början. Idén tycks vara att mer samverkan med omvärlden ledar till att studenter snabbare och enklare får jobb.

Jag har tre synpunkter på detta. Den ena är att Rosenberg tycks ha missförstått idén med ett universitet. Idén är inte att producera kvastskaft (som Blå tåget en gång träffsäkert uttryckte det). Idén är att bilda. Eller, jag kanske bör nyansera mig här: bör vara att bidra till bildning. Jag är rädd att den högre utbildningen i Sverige idag redan gått för långt åt det håll som Rosenberg efterlyser. Jag slipper emellertid att utveckla ämnet, se istället Jakob Heidbrinks inlägg i saken. (Se även mitt inlägg om Kvastskaft och kunskapsproletariat, där jag argumenterade mot Juseks vd i samma fråga.)

Den andra är att hon har helt fel i att "Principen om att man lär sig bäst då man får prova sina teoretiska kunskaper i praktiken är självklar för många". Eller, snarare, det sammanhang hon sätter in detta i blir helt fel. Att prova att arbeta med teorier och lära sig analysera, tolka, abstrahera, etc är förstås central, men frågan är om man gör det bäst genom att snubbla ut på ett företag eller en förvaltning och göra detta, eller om man bättre lär sig den genom att de facto arbeta med just teorierna, kanske ihop med de som behärskar dem. Typ, lärarna. Att privilegiera uttrillande på företag innebär, inser de av oss som har som jobb att studera hur "de där ute" agerar, snarare att inte använda alltför avancerade teorier och modeller. Det handlar snarare om quick and dirty och att hålla deadlines. Sorry, men reducerar man vetenskapens roll till att tillhandahålla snabba lösningar bör man nog gå om sin kurs i elementär vetenskapsteori.

Den tredje har med löften och ansvar att göra. Det är att ställa orimliga krav på universiteten att de ska kunna ge löften om framtida arbete (på en volatil arbetsmarknad) bara för att man läser vissa program. Detta ansvar måste åligga studenten. Det kan kanske kännas som ett hårt synsätt för den som curlats fram genom livet av välmenande föräldrar och lärare, men en vacker dag måste man själv ta ansvar för sin framtid. Att lämna ifrån sig detta val är också att avhända sig ett existentiellt ansvar. Eller, med Douglas Adams termer: det är att göra sina (miss-)lyckanden till NAP, Någon Annans Problem. Att ta steget från universitetet till en arbetsmarknad, och att marknadsföra sig själv där, måste vara studentens ansvar. Universitetets jobb är (och här återkommer punkt ett ovan) inte att underlätta denna övergång, utan att ge bildning. Universitet är inte, och får inte bli, en arbetsmarknadsåtgärd.

Nej, Rosenberg, tillbaks till ritbordet.

Kung Håkan

2008-04-08T21:51:00.001+02:00

Allt är försent, försent för vin, försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks
Ingen alls

Försent för edelweiss
Ingen alls

(Jag ville skriva nånting men det behövs inte.)

Take two of these...

2008-04-02T11:38:00.004+02:00

...and call me in the morning.

Det gamla läkarskämtet blir allt allvarligare, och med egenvårdsmediciner utan recept behöver vi inte ens ringa dagen efter.

Försäljningen av allergimediciner ökar starkt (DN) och ingen tycks veta varför. Fler och fler känner behov av dem, uppenbarligen. För att vi blivit mer allergiska? I så fall varför? Eller för att vi blivit mer medvetna om att snuvan egentligen är en allergi? Eller för att vi blivit itutade av reklam och av apotekspersonal att det är onormalt att vara lite snuvig på våren och börjat ta mer och mer mediciner? Och sedan vant kroppen av med sitt naturliga försvar?

Jag vet inte; hoppas att någon gör det. Det vore kul att veta.

Särskilt om nu apoteken ska privatiseras. Vem ska då stå och säga att "nej den medicinen bör du inte ta, den kanske hjälper men din lilla snuva kanske du kan stå ut med istället för att proppa kroppen full med antihistaminer"? (Inte för att någon gör det idag, men chansen för en utveckling mot en mer restriktiv hållning lär ju inte direkt öka...)

Någonstans inbillar jag mig att människan för sisådär 50 år sedan faktiskt överlevde trots frånvaron av Cetirizin, Loratadin och allt vad det heter. Men idag är lidandet satt på undantag, ingen förkylning är för liten, ingen muskelsträckning för minimal, ingen bakfylla för ynklig för att den inte ska dämpas med Alvedon, Zon eller Treo. Själva sjukdomen har blivit en sjukdom, det finns inga fördelar med att låta kroppen ta hand om sina problem, hjälp finns snabbt att få. Vi lever i ett medikaliserat samhälle där läkemedelsbolagen ger oss vägen till frälsning.

Till vilken nytta kan man undra? Den heliga Produktiviteten är en starkt misstänkt. Glöm huttriga hemmadagar under en pläd med en kopp örtté framför repriser av Det lilla huset på prärien; företaget sponsrar glatt med senaste influensavaccinet.

Och en allt större del av den ekonomiska kakan knaprar läkemedelsindustrin i sig, i friskhetens namn. Pengar som man kanske kunde fundera på om de gjorde mer nytta någon annanstans. Eller så går de förstås rakt in i produktutvecklingsprocessen så att vi kan få mer friskhet för pengarna.

Nej, nu ska jag nog iväg och köpa allergimedicin. Pollen är på väg!

Som att cykla

2008-03-30T23:20:00.003+02:00

Har precis spenderat en vecka i Sälen, den svenska familjeskidåkningens Mecka. När det slog mig att det var tio år sedan jag åkte utför - och då snackar vi en eftermiddag i Kisabacken, och innan dess ytterligare minst 5 år - så blev jag lite nervig. Skulle det sitta i? Och carvingskidor och allt.

Men fan vad bra det gick. Kort och kanske lite drygt sagt. Men frågan är faktiskt om jag gjort Väggen bättre än såhär.

I'm back in business; nu attans ska det bli vintersport av! Måst bara vänta några månader först...

Idrott och samhällsordning

2008-03-22T09:46:00.003+01:00

I DN intervjuas Stefan Lindeberg, Sveriges OS-general. Det hela gäller hur idrottarna i den svenska OS-truppen ska förhålla sig till media och politik nu under OS i det inte helt angenäma politiska klimatet -- den Perssonska stabiliteten, om ni minns -- i Kina. Intressant att notera är hur idrotten framställs som en helt politiskt fri arena av Lindeberg. Idrotten skulle knappast överlevt, menar Lindeberg, om den varit ett politiskt medel. "Jag tror inte att idrotten eller OS hade överlevt om de hade använts i sådana syften" citeras han. Idrotten är alltså en politiskt neutral arena; det är en deskriptiv utsaga, inte en normativ. (Man funderar kort över ömsesidiga OS-bojkotter mellan USA och Sovjet under 80-talet eller Hitlers propaganda under Berlin-OS -36...)

Lindeberg säger förstås det han måste säga. Men det är intressant att man betraktar idrotten som politiskt neutral -- jag tror nämligen att Lindebergs åsikt i detta fall stöds av flera. Kanske inte "gemene man", de flesta ser nog det politiska elementet. Men det är såklart ett bekvämt betraktelsesätt för de starka ekonomiska intressen som ligger bakom idrotten; tänk bara vilken fantastisk exponering Nike, Adidas, Reebok m fl får på en enorm marknad, tänk hur all världens tv-tittare ger reklamintäkter till bolagen som betalat dyra pengar för sina licenser... Så det är klart att det finns kommersiella fördelar med att se idrotten som apolitisk.

Det idrottsliga utbytet fullföljs "oavsett politisk ideologi i arrangörslandet" säger Lindeberg vidare.

The show must go on alltså, även om tibetaner eller andra förtrycks av en totalitär regim. Och bakom the show ligger stålarna såklart. Det borde vara uppenbart även för Lindeberg att idrotten lika lite är politiskt neutral som den är kommersiellt neutral. Och det är det såklart. Men den offentliga diskursen borde inte låta honom komma undan med standardsvaret i SOK:s mediaguide.

PS
Oj, vad jag har väntat på en chans att sno den rubriken! :)

Dagens stora upptäckt: 7 nya härskartekniker

2008-02-28T07:51:00.007+01:00

Sju nya härskartekniker.

Jag bara måste få förvånas över följande helt nyskapande påstående:

Hierarki är en härskarteknik.

Eehh, ja?

Alltså. Kolla på listan. Känner du igen dig? Bra. Då är du inte helt omottaglig för sociala intryck.

Den "stora" frågan är förstås inte varför Elaine Bergqvist, retorikkonsult, skriver en bok om detta. Det får hon förstås göra. Och hon är uppenbarligen en duktig konsult (=marknadsförare). Det oroväckande är att DN väljer att lyfta fram det på sin förstasida. Ordet "nyhetsvärde" kan knappast vara tillämpligt. Lite svårt att hävda ett nyhetsvärde i observationen att hierarkier, uteslutningar och stereotypisering etc kan ha med maktutövning att göra. Lika ochockad blir man av påståendet att det inte bara är män som förtrycker kvinnor utan att män kan förtrycka män, kvinnor kan förtrycka män och kvinnor kan förtrycka kvinnor. (Man kan bli lite chockad över att någon anser attt det behöver påpekas. Och att någon annan anser att det har ett nyhetsvärde.)

Låt mig ge fem exempel till på "härskartekniker":

Tvång: Man använder tvångsmedel, t.ex. hot om våld, för att få någon att göra något.

Belöningar: Man fördelar ut belöningar för att få andra att göra saker ("motivera" dem).

Legitimitet: Man har en position som andra uppfattar som legitim som får dem att göra vad man säger.

Referensen: Man utgör en förebild, andra vill vara som en, och på det sättet påverkar man hur de agerar.

Expert: Man anses vara mer kunnig och då kan man få andra att följa ens råd.

Se där, ytterligare fem tekniker. Kanske skulle jag skriva en bok om dem och bli "känd från DN"? (Eller kan det räcka med en Googling?)

--

Vad är det jag gnäller över nu då?

Jo, det finns faktiskt en hel del skrivet om både mellanmänsklig interaktion och om makt som faktiskt skulle kunna få DNs läsare att se de frågorna på ett nytt sätt -- som skulle ha ett nyhetsvärde. Det är synd att konformitet med allmänna insikter och omtugg av det vi redan visste ska vara det som lyfts upp i media.

Eller, det kanske vore synd att lära sig något nytt?

Och, för att då vara lite konstruktiv och ge förslag på vad som skulle vara så mycket bättre: Bruno Latour har skrivit en text som heter "Förbindelsens makt" i svensk översättning, den finns i boken Artefaktens återkomst. Den är inte svår terminologiskt. Däremot riskerar man vara tvungen att tänka kring makt på ett nytt sätt när man läst den.

Ett PS en dryg månad senare: Aftonbladets Inga-Lina Lindkvist gör en underhållande reflexion...

Taskigt retoriskt val

2008-02-27T09:58:00.007+01:00

Ännu en domedagssekt.

Det är enkelt att kontrollera hur rationella dessa sekter egentligen är. En rimligt rationell person vill rimligen inte (i alla fall utan mycket speciella skäl) stå och argumentera för något som bara kan vara fel. Men det gör domedagssekterna. Betrakta följande: "I maj går världen under." OK. Det finns principiellt två utfall: antingen går världen under i maj eller så gör den inte det. Om den inte gör det så blir det uppenbart att profeten hade fel. Om den gör det finns det ingen efteråt som kan konstatera att profeten hade rätt. Möjligen i ett liv efter detta. (Tron på detta blir alltså ett sine qua non för sekterna; ingen religion = inga domedagssekter. Bra deal om du frågar mig.) Mycket osäkert kring möjligheterna att få rätt alltså.

Det gör det också ytterst enkelt att ha rätt genom att vara motvalls. Man kan i princip inte beslås med att haft fel, i alla fall inte av de troende. Alltså: "I maj går inte världen under." Antingen går världen inte under, och man hade rätt. Trevligt. Eller så går världen under. Och då dör vi alla = ingen kan anklaga en för att ha haft fel. Om, förstås, inte profeten hade helt rätt och det finns ett liv efter detta. Men för att det ska vara nån poäng med att följa profeten brukar det vara så att de rättrogna och avfällingarna hamnar på olika ställe i livet efter detta (annars blir det en högst oklar incitamentsstruktur för att underkasta sig domedagssektens askes, t.ex. att sitta och huttra i en grotta). Eftersom man som tvivlare då troligen hamnar på ett annat (mycket otrevligare) ställe än de rättrogna kommer de inte kunna beslå en med att ha haft fel i alla fall. Ingen som säger "vad var det jag sa!" Och där blir man sittande med alla andra tvivlare istället, och så kan man fundera ut förklaringer till varför man egentligen hade rätt i alla fall, fast något litet gick snett.

Ett underbart Maskineri

2008-02-20T08:44:00.005+01:00

Så, äntligen, kom den: Kaizers Orchestras nya, Maskineri. Kaizers, bandet som på frågan om vad de skulle behöva göra för att bli Skandinaviens största rockband svarade: "Myrde Kent?"

Stilenligt som vanligt, men det är inte samma sound som de senaste plattorna haft. Gypsy/klezmer/balkan/Waits-rocken är där, men det hela är mer komplext, rytmerna inte lika självklara. "Lite Pink Floyd", som B sade. Och de tematiserade texterna är försvunna: man saknar Mr Kaizer, Señor Flamingo och Dr Mowinckel lite grand. Vid första genomlyssningen kändes det lite sådär, men efter några varv så tar det sig. Med besked. Musikaliskt är det nog deras bästa platta hittills, och jag bara väntar på hur det ska låta när de tar tag i detta live. (Lite som när Radiohead gjorde Kid A och Amnesiac live, hur de åstadkom det med så uppenbara studioalbum är för mig ännu en gåta.) Den 18 april smäller det...

PS
Varför recenseras inte Kaizers i svenska media...? Avundsjuka för att det roliga på Nordens musikfront numera tycks hända på Skandernas västsida?

Prince + Metallica = Sant?

2008-02-15T20:00:00.002+01:00

För några år sedan drog Metallica på sig fansens vrede genom att sura över nedladdning. Nu är det Prince tur, ska bli kul att se om hans (och Village Peoples!) fans reagerar likadant. (Yeah right.)

Vad som är principiellt intressant är om det kommer att väckas åtal mot TPB i USA. Om så blir fallet är det nog dags att stänga ner Nätet. Alla kan stämma alla för vad som helst. Räcker med en liten sketen lag -- tänk The Good Samaritan Law (för er som inte vet vad det är rekommenderas de två sista avsnitten av Seinfeld) -- i nån avkrok för att kunna bli stämd och dömd.

Den amerikanska advokatkåren kanske anser att marknaden för juridik på hemmaplan börjar bli mättad och söker sig ut på nya jaktmarker? Juridisk imperialism...

Flyget och miljön

2008-02-14T14:54:00.003+01:00

Det står ju klart att flyget är en av de största miljöbovarna. Att då inte beskatta det är så dumt att man bara blir arg (DN om flygskatt). Mer kunde göras: till exempel förbjuda flygtrafik under en viss sträcka. För svensk del kunde vi exempelvis förbjuda allt inrikesflyg, möjligen med undantaget om man ska upp till de nordligaste delarna av landet. (Exakt var gränsen bör gå kan ju diskuteras.) I triangeln Sthlm - Gbg - Malmö är det bara löjligt att ens tillåta flygtrafik. Än bättre förstås om EU kunde komma överens om det. Satsa istället på att förbättra och bygga ut tågtrafiken; de senaste veckornas diskussion om utbyggda snabbtåg är ett steg i rätt riktning. Tummen ur angående detta skulle vara ett ännu bättre steg.

Tyvärr blir man pessimist när man ser hur regeringar – Sveriges och andra länders - konsekvent väljer att strunta i fakta och låta kortsiktig småaktig politik gå före. Torskfisket i Östersjön är ett annat exempel...

Be the president, sort of

2008-02-09T01:31:00.000+01:00

I DN oroar sig Göran Greider över den högst förflackade nyhetsrapporteringen från primärvalen i USA. Och det är väl bara att hålla med, å ena sidan. Men å andra sidan: Kan man inte se det som ett friskhetstecken att inte ens svenska politiska kommentatorer kan hålla isär jänkarnas politiska falanger? Det säger i alla fall något om den position som bevakningen sker utifrån; den insikten torde behaga Greider, inte journalistiskt kanske, men politiskt... (Att sedan det som etiketteras "politik" är en dyr version av "Let's dance" är måhända mer problematiskt...)

we7

2008-01-27T02:00:00.001+01:00

I den fildelningsdebatt som för närvarande pågår har jag redan tidigare noterat att jag tror att slaget för de upphovsrättskonservativa redan är förlorat. Och att musikindustrin nog gör bättre i att snabbt leta nya affärsmodeller istället för att gnälla.

Och idag ramlade jag över we7, DRM-fri musik gratis. Det man betalar är att man de första 4 veckorna får ett ca 10 sekunder långt reklambudkap i början av låten. Sedan kan man ladda ner reklamfria låtar. Och man kan också betala för att slippa reklamen. Vi får väl se hur det går, jag ska i alla fall se om jag tycker det är ok. Kan så långt konstatera att Cold Warning var värt jobbet att registrera sig för att få upptäcka :)

Men kanske, kanske börjar det röra på sig där ute...

Judge Dredd

2008-01-25T13:05:00.000+01:00

I Stockholm härjar kamphundar. Det är helt enkelt för djävligt (ursäkta franskan). För det första kan man ifrågasätta behovet av denna typ av "sällskapsdjur". För det andra: Hundägare som inte kan ta hand om sina djur får ta konsekvenserna.

Inför koppeltvång. Hundar som inte är kopplade och beter sig det minsta aggressivt ska tas bort. Polisen har tjänstevapen. No trial, no jury, straight to execution.

Mer Judge Dredd-logik i hundhavandet.

Maskineri, countdown

2008-01-25T03:39:00.000+01:00

Gudars, jag längtar så...! Nu är Enden av November ute på iTunes; KÖPKÖPKÖPKÖP! Men plattan i sin helhet är ju alltid grejen... Lite Bob Hund luktar det t.o.m.: Kaizers 115. drøm...

Blått vinner?

2008-01-24T17:29:00.000+01:00

Formatkriget är över, tror DN. Det finns säkert nåt ord kvar att säga i den debatten, men för oss ljud- och bildintresserade är det väl i alla fall goda nyheter. (Om man nu vill bidra till konsumismens allmänna fortlevnad genom att köpa hemelektronik...) Och jag vet var min hundring i vadet om årets julklapp 2008 hamnar...

Burma

2008-01-24T07:37:00.000+01:00

Förra året gick vi en fredag klädda i röda tröjor. Snart efter det dog mediarapporteringen ut. DN gör idag en välgärning och påminner oss. För folket och motståndet i Burma räcker det inte med röda kläder en fredag för att ställa saker och ting till rätta.

Maskineri

2008-01-19T03:04:00.000+01:00

Nu är det bara en månad kvar...

Phew...Längtan skala 1:1...

Clownfasoner och McD

2008-01-18T08:44:00.000+01:00

Så, Stephen King hade rätt. I "Det" alltså: Clowner är läskiga. Det rapporterar i alla fall DN idag. Och det är väl bara att hålla med. Bara färgskalan skiljer clowner och jultomten från allehanda halloweenfreak. Fast det rör sig om vuxna istället för barn, vilket ju inte gör saken bättre. Bara en riktigt riktigt sjuk människa beter sig som en clown. Så inte bara det att barnen blir rädda - de bör vara rädda, det är den enda rationella reaktionen på en vuxen människa som klär sig i grälla, dåligt matchade och för stora kläder och skrattar hysteriskt.

Men man undrar ju varför inte denna slutsats kunde få synas i McD:s försäljningssiffror?

Sent julkort

2008-01-17T19:49:00.000+01:00

Jag skickar inte julkort. Tycker mest det är jobbigt. (Och så kan man ju skylla på miljön också.) Det gör förstås att jag får dåligt samvete, i synnerhet när jag får julkort från gamla vänner jag inte hört av mig till på länge.

Nu är väl risken i alla fall över för den här gången. Tjugondagknut är ju passerad för evigheter sedan. Och idag slängde vi äntligen ut julskrället, med massiva mängder granbarr på golvet som följd såklart. Dessutom lyckades jag spilla ut en hel julgransfot med vatten på parketten.

Med julens alla hemskheter i åtanke så kommer här ett tidigt julkort inför julen 2008:

Och del två:

God Jul då...!

Spelkonsoler

2008-01-17T19:16:00.000+01:00

SvD diskuterar idag spelkonsoler. Och naturligtvis vore det trevligt om det bara fanns en, så att man slapp tänka på saken. Fast hemma hos mig finns det bara en i alla fall, en PS2:a om nu någon undrade. Men det finns ett annat problem med spelkonsoler än det kvantitativa.

De är fula.

Sjukt fula.

Inte ens Nintendo Wii lyckas. Varför måste det se ut som om delar från instrumentpanelen till ET:s rymdskepp rasat ner i vardagsrummet? Vad är det som är så svårt att göra dem till en enkel diskret låda med bara en liten springa för att peta in skivorna? Läs Apple TV; säga vad man vill om dess funktionalitet, men den går banne mig att smyga in diskret i vardagsrummet.

Och till detta kan man förstås lägga förhoppningen att Apple fixar filmnedladdning till oss på denna sida pölen också.

Hm.

Bonsai Kitten [paw rikh-titt]

2008-01-12T12:52:00.001+01:00

Kommer du ihåg internetbluffen som upprörde dig såå 2000 - Bonsai Kitten? Well, nu har det nästan hänt på riktigt...

The Gulf Incident Did Not Happen

2008-01-10T18:43:00.000+01:00

Den franske filosofen Jean Baudrillard, mest känd för sina idéer kring simuleringar, publicerade en gång en ofta missförstådd bok som hette The Gulf War Did Not Happen, apropå det så kallade Gulfkriget. Poängen var förstås inte (vilket vissa tycks tro) att han menade att hela Gulfkriget var en mediekonstruktion och att inga slagskepp, flygplan eller tanks satts in. (Denna idé behandlas däremot på ett ganska begåvat sätt i filmen Wag the dog...) Däremot menade han att vår uppfattning av händelseförloppet som just ett krig var en konstruktion (eller i Baurillards inte alltid glasklara språkbruk, en simulering): I själva verket var det en nation som körde över en annan, något regelrätt krig var det aldrig tal om. Men genom att få det att bli ett krig blev det legitimt.

Den typen av omtolkning (i brist på bättre term på svenska; reframing är bättre) av en händelse är intressant. Det skiljer sig från den rena krigslisten, som mer handlar om att få något farligt (ett gäng soldater beväpnade upp till tänderna) att se ut som något ofarligt (en stor trähäst); eller att få något ofarligt (en massa träramar och tygstycken) att se ut som något farligt (invasionsstyrkor). Simuleringen innebär en förändring av tonart, så att säga, men är inte en ren fabrikation (även om den kan vara kraftig och involvera element av fabrikation). Simuleringen har i första läget alltid en resonansbotten av verklighet.

I Gulfkriget hade västmakterna simuleringsmonopol. Men i mediebildernas värld är det lätt att fabricera och försöka göra ett tonartsbyte. USA vill få oss att tro att iranska fartyg allvarligt provocerat och hotat deras fartyg; Iran vill få oss att tro att det varit en sansad incident. Simuleringsmonopolet är brutet. Att något ägt rum är klart, och det torde också stå relativt klart för de inblandade vad som ägde rum. Men den kampen är över; kampen som nu utkämpas är kampen om simuleringen. Vilken version av verkligheten ska vi låt oss övertygas av? Konflikten flyttar ut i simuleringarnas snabbt cirkulerande verklighet. Och slaget på the bottom line kommer att präglas av vem som vinner i den simulerade världen. I en simulerad värld bestämmer överbyggnaden basen.

Rapportering: Aftonbladet, Expressen.

Topp tio 2007

2007-12-31T17:47:00.000+01:00

Så var det dags för årets topp tio-lista. Det har varit ett svårt år att bedöma, mest för att det kommit oerhört mycket bra musik. Juryns överläggningar har varit segdragna och inte utan personliga konflikter, men efter att en medlem permanent uteslutits (vill alltid ha Thåström på första plats, ovillkorligen) och två självmant avstått från att rösta (Winnerbäck- respektive Kentfans) så ser listan ut så här:

10.
LCD Soundsystem, Sound of Silver
...för att detta på sätt och vis var årets roligaste platta, Kraftwerk med dansbeats för samtiden.

9.
The Raveonettes, Lust Lust Lust
...för de grymma distade gitarrerna som glatt kastade en minst tio år tillbaka i tiden.

8.
Sophie Zelmani, Memory Loves You
...för att det som vanligt är så välproducerat och så... vackert...

7.
Kent, Tillbaka till samtiden
...för att Kent gör det nästintill omöjliga: de förnyar sig men förblir ändå Kent så som vi älskar dem. Att de hamnar på sjunde plats är en hommage till musikåret som sådant.

6.
Radiohead, In Rainbows
...för att det var årets mediala grej i musikvärlden, såklart, men också för att det är Radioheads kanske tightaste alster sedan OK Computer.

5.
Manu Chao, La Radiolina
...för spelglädjen, och för att Manu Chao låter gitarrerna spela en större roll än vanligt.

4.
Säkert!, Säkert!
...för att detta var den platta som på nåt sätt berörde mest med texterna. En underbar och skum kväll i Östersund lyfter betyget ytterligare.

3.
Sällskapet, Sällskapet
...på tredje plats trots att det är Thåström; det mest förvånande är kanske att den inte kommer på första plats. Lysande svart platta från ett ödsligt Europa. (Pretentiöst uttryckt, jag vet.)

2.
Burial, Untrue
...för att det är så mörkt och ändå så hoppfullt, och för att dubstep är så gött.

1.
Rufus Wainwright, Release the Stars
...för att det inte behövs någon motivering.

Gott nytt år, och låt oss hoppas på ett lika bra musikår 2008. Senast den 18 februari drar det igång...

PS
Jag skäms för att en del plattor inte fick plats. Hedersomnämnanden till: Lars Winnerbäck, Daugava; The Arcade Fire, Neon Bible; Babyshambles, Shotter's Nation; Stars of the Lid, And Their Refinement of the Decline; Grinderman, Grinderman; Kaiser Chiefs, Yours Truly, Angry Mob; The White Stripes, Icky Thump; samt, i linje med förstaplatsen: Rufus Wainwright does Judy at Carnegie Hall.

Post panoptikon

2007-12-19T08:20:00.000+01:00

Möjligheterna att övervaka oss ökar ständigt. Kamerorna blir fler, våra spår på nätet och i teletrafiken loggas minutiöst, varje transaktion vi gör med våra betalkort analyseras.

Ibland jämförs situationen med Jeremy Benthams Panoptikon, ett fängelsesystem för total övervakning (kankse för samtiden främst känt genom Foucaults användning av det som fixeringsbild i Övervakning och straff). Men jag är inte säker på att den metaforen riktigt fångar det samhälle vi är på väg in i.

Idag får vi veta att våra idrottsstjärnor är för ökad övervakning av sig själva och sina kollegor, kanske genom att man opererar in ett chip under huden som man kan spåra via GPS. Detta för att möjliggöra ökade dopingkontroller. Den ständig övervakningen är inte något som tvingas på den eller som finns där vare sig de vill eller inte: de efterfrågar den.

Samma sak är det med övervakningskameror: Vi vill ha dem, eftersom de gör att våra vägar, parker, torg, gränder och källare känns säkrare. "Om jag inte har något att dölja har jag inget att förlora", typ. Men i långa loppet har vi nog det.

Vi måste arbeta fram en ny metafor för att förstå detta möjliga samhälle. Det har teknologin från 1984 multiplicerat med ideologin från Du sköna nya värld; frågan är vad produkten blir.

Homo oeconomicus

2007-12-16T00:25:00.000+01:00

Idag får vi i DN lära oss att schimpanser är mer Homo oeconomicus än Homo sapiens själva. Som ändå, i vissa sammanhang i alla fall, förväntas vara det. Och det är ju trevligt att man kommer till insikt om att den sterila, egennytteoptimerande människomodellen är just en... modell. Det är ju bara synd att "vissa" (läs nationalekonomer och andra ultrarationalister) ska behöva så förtvivlat lång tid att fatta det.

Dessutom kommer man till insikt om att man måste förändra modellen, och det är ju för väl. Naturligtvis genom att ge sig in i hjärnans minsta skrymslen och vrår; vi får se vad neuroekonomerna kommer fram till. Stora insikter verkar vara i faggorna. En anhängare säger (samma länk som ovan): "För vanligt folk är det självklart att människor bryr sig om rättvisa och kan göra goda saker för andra utan egen vinning, men det har inte varit uppenbart för nationalekonomer." Välkomna till verkligheten då! frestas man utstöta.

Den verkliga vetenskapliga revolutionen inom nationalekonomin blir när de inser att ekonomi bara är en förståelseform bland flera, och att livet inte kan reduceras till enkla nyttokalkyler (med eller utan altruistiska variabler). Tyvärr innebär väl den revolutionen också att paradigmet tvingas lägga ner sina imperialistiska anspråk på att förklara allt mänskligt handlande. Och det vore väl synd; tänk om ekonomi skulle förbli just ekonomi och inte allt annat? Tänk om det rent av skulle visa sig att vi är sociala varelser och inte bara några små neurobiologiska maskiner...?

The Riches

2007-12-12T21:19:00.000+01:00

DN länkar till sajten Global Rich List. Det visar sig raskt att har man en månadsinkomst över 13600 pix så tillhör man världens rikaste tiondel; själv kvalar jag in bland de 4 % rikaste.

Detta borde verkligen vara ett skäl till att tänka på vad man gör med sina pengar i juletid. Det vore på tiden att handeln minskade i stället för att ständigt slå nya höjdrekord.

Inga fler barn!?!?!

2007-12-11T12:04:00.000+01:00

Aftonbladet rapporterar om ett förslag om att beskatta barn utöver två p.g.a. den ökade koldioxidbelastningen. Jag kan redan se hur folk går i bitar: VA! Det är väl en mänsklig rättighet att skaffa barn! Inte kan vi beskatta barnen!

Jo, det kan vi. Och förslaget kanske inte är så dumt. De flesta av oss hyser troligen en viss förståelse för Kinas familjebegränsning; "de är ju över en miljard". Men den ökade befolkningen på jorden är inte ett problem för Kina, Indien eller Indonesien. Det är ett globalt problem. Och då bör kanske befolkningsmängden begränsas överallt. Och en skatt är ju faktiskt mildare än ett förbud, även om den naturligtvis slår olika beroende på ekonomisk status. Kommer många barn bli en rikemansfråga i så fall? Jag tvivlar förvisso, även om risken finns (sjukare saker har hänt...).

Kanske kommer vi dithän, även om ökat ekonomiskt välstånd sägs leda till mindre barnkullar i snitt. Till att börja med kunde ju Vatikanen ta sitt förnuft tillfånga och lägga ner sin preventivmedeltida hållning... Till och med Kina ruckar på antikondompolicyn (vilket ju rimligen ligger i linje med familjebegränsningsidén). Och begagnade kådisar går ju dessutom tydligen att återanvända ;)

Ingen pulka!?!?!

2007-12-11T11:32:00.001+01:00

Nej, jag ska inte gnälla över det usla "vinter"-vädret i Skåne. (Fast det är konstigt att infödingarna här nere klagar över vintern. De har ju ingen!) Men för de som kan njuta vinterns glädjeämnen är det inte alltid lätt, t.ex. kan pulkaåkning förbjudas. Sickos!!!

Men det allt oftare hörsammade kravet på högre skadestånd, som även förekommer i Sverige, har sin baksida. Att det uppstår en hel juridisk subekonomi är inte en önskvärd utveckling. Högre skadestånd = högre lönsamhet att driva process = större incitament att driva process = fler processer, vilket rikerar att ge en skadeståndsinflation. Det är bara att hoppas på att våra juridiska "sunt förnuft"-orienterade formuleringar får finnas kvar. Vi vill ju inte ha pulka- eller klätterförbud...

imeem

2007-12-10T22:29:00.000+01:00

E24 tipsar om imeem... Hejdå Facebook, kanske? Vi får se, jag ska i alla fall regga mig -- och får dessutom behålla rätten till mina bilder och texter etc!

Klimatet och direktörsvolvon

2007-12-02T17:23:00.000+01:00

DN har i en serie i sex delar (1, 2, 3, 4, 5, 6) diskuterat "klimathotet". Varje del illustrerar vad som riskerar inträffa vid en höjning av jordens medeltemperatur på 1, 2, 3, 4, 5 respektive 6 grader. Det är ingen uppmuntrande läsning, och vad jag förstår har DN varit förhållandevis måttliga i sin tolkning. Att vi kommer vara tvingade att lära oss att klimatbehärska oss -- särskilt den rika västvärlden, som måste visa att det går -- torde stå utom rimligt tvivel.

Samtidigt lanserar Volvo en "direktörsracer", en lyxbil med V8 som drar 1,1 l/mil på landsväg och 1,5 l/mil i stadskörning. Nu kan man väl förvisso hävda att det inte är så många som har råd med en sån bil, att de som har det kan friköpa sitt samvete med utsläppsrätter och att Volvo "måste" ha en sån bil för att kunna konkurrera (där det sista argumentet bara är korkat). Men hur fan kan man hävda att man tar sitt ansvar om man kränger denna bil? Och det hela gäller förstås inte bara Volvo, det gäller stora delar av industrin. Vackra ord om "sustainability" är lätta att fälla (typ här), och de dövar kanske samvetet en smula, men det hjälper inte om man samtidigt balanserar ut det med direktörsracers. Idioti.

PS dagen efter:

(kd) presenterar idag ett förslag på förändringar i transportpolitiken. Problemet är att det är alltför mjäkigt. Skatter som styrmedel innebär alltid att de som har pengar kan friköpa sig; om de som har råd väljer att lägga en (relativt sett) större andel av sin totala konsumtion på resor minskar inte utsläppen. Rejälare insatser krävs. Kanske kan vi i Sverige bli en föregångare, visa att det även i ett land med långa transporter går att åstadkomma en vettig lösning, istället för att mesa runt med övriga Europa i EU:s vanliga, alltför utspädda, lattelösningar.

Bättre: förbjud privatbilism i städer, inför motbok på bensin, bygg ut snabbtåg och förbjud intrakontinentalt flyg, beskatta det kvarvarande flyget upp till öronen. Som en början. Direktörsvolvon är förstås bara en piss i Mississippi, men den kan gott få stå som symbol för den kompletta idioti som håller på att leda oss till ett väldigt varmt ställe. Så att säga.

T-Mobile lägger på luren

2007-11-27T23:52:00.000+01:00

Jaha, vad säger man? Är proffscykligen inne på sista versen? Nu hoppar T-Mobile av (DN, Proffsklungan). Frågan är hur man ska se på det. Kanske kan cykelsporten må bra av några år i kylan? Inget annat tycks ju ha kommmit åt dopingproblemen...

Friare universitet?

2007-11-27T10:13:00.000+01:00

Lars Leijonborg vill förstås visa att han inte bara sitter och sover på jobbet. Nu har han på traditionellt svenskt politikermanér visat handlingskraft genom att dra igång en utredning (DN Debatt). Regeringen ska ge universiteten större frihet, och det är ju lovvärt. Det återstår bara att se vad det betyder. Vad man kan läsa in mellan raderna i Leijonborgs inlägg så handlar det dels om förändrade ägandeformer, önskemål om minskad byråkrati, intern organisation och ekonomiska förutsättningar. Det senare lär väl i realiteten betyda en uppluckring av idén om avgiftsfri högre utbildning. Det ska bli intressant att se vad utredaren/-arna kommer fram till, och vilket priset som ska betalas blir.

Normalt sett brukar jag inte gilla det Alliansen pysslar med, men i detta avseende tror jag att de kan vara på rätt spår. Men vi står möjligen inför en maktförskjutning, från den akademiska professionen till "kunden", dvs studenterna eller kanske (värre) företagen. Såsom fallet är idag ser de som studerar det gärna situationen som att de är kunder. Det är emellertid inte fallet. De är produkter. De betalar inte för den tjänst som tillhandahålls, utan det är staten som lägger beställningar och fördelar pengar. Universiteten levererar ett antal examina. Detta förhållande kan komma att ändras på så sätt att man får betala för sin utbildning. Å ena sidan är det säkert trevligt för studenterna att förvandlas från produkter till kunder. Å andra sidan ska det bli intressant att se hur det påverkar både pedagogik och innehåll; jag fascineras av att studenter (och då även jag, på den tiden jag var student) tror sig veta vad de bör lära sig. För min egen del visade det sig att det som jag inte trodde mig behöva (vetenskapsteori, socialpsykologi, m m) var det som var intressant och som gav mig en idé om vad jag ville syssla med.

Vad händer med möjligheten att föra in mer komplexa och (till en början) perifera frågeställningar i undervisningen, saker som är svåra att hävda att de har en omedelbar nytta? Det här är aspekter jag tror är en fördel om man kan låta dem styras av professionella, snarare än kundorienterade, perspektiv. Jag är för min del övertygad om att många av de kunskaper som universitetet ger som man har nytta av på lång sikt handlar om sådant som sätt att resonera, perspektivera, analysera och argumentera -- och det är saker som ligger bortom omedelbar nytta och "skills training". (Jag pratar alltså inte om att lära ut enkla retoriska knep här...) "Skills", däremot, kan rent av med fördel läras ut av företagen, som gott kan bära sin del av utvecklingskostnaden för personalen.

Så frågan blir alltså vad "friare" innebär i Leijonborgs vision. "Friare = mindre politikerinblandning" ser jag positivt på, men "friare = kundorientering och ekonomiskt beroende av kunden" ser jag mer negativt på.

Buy Nothing Day

2007-11-24T13:36:00.000+01:00

Det är "En köpfri dag" idag. Hörsamma!

Final Burp om Radiohead

2007-11-23T09:55:00.000+01:00

Kort bara: en observation om Radiohead (som ju valsat i media på sistone p.g.a. In Rainbows) från Final Burp. (Men jag undrar var han läste mikroekonomi...)

Upphovsrätt, vända 612

2007-11-16T01:05:00.000+01:00

"Sverige framstår i ett internationellt perspektiv som efterblivet och som ett paradis för aktiviteter som i andra länder ses som olagliga och orättfärdiga. Det är inte bra för Sverige, vår trovärdighet som rättsstat urgröps, det som sker i vårt land drabbar kreatörer världen över och svenska företag möter allt oftare skepsis och misstro globalt."

Så skriver Carl-Johan Bonnier på DN Debatt (se även annorstädes i samma blaska). Konstigt att just en Bonnier vill gå i bräschen för ökat upphovsrättsskydd. (OBS! Ironi!)

Jag har i princip inget emot idén att en "kreatör" (som det tydligen heter) ska ha rätt till sitt verk. Det är bara det att med en av den digitala teknikens mer tydliga (och självklara) konsekvenser -- möjligheten att skapa en myriad kopior till minimal kostnad och utan kvalitetsförlust -- så kommer den att urholkas. Jag är inte teknikdeterminist, jag tror bara att folk i långa loppet inte kommer att vara beredda att betala för det som de kan få gratis. Att försöka kriminalisera och jaga upphovsrättsförbrytare kommer att kosta en massa penagar och är nog i långa loppet dömt att misslyckas. Det finns alltid sätt att skydda sig; det går t.ex. att surfa med anonymt IP-nummer. Andra, mer avancerade alternativ, finns säkerligen.

Det sägs ibland att en tuff hemmamarknad utgör en bra grogrund för företag. Där tvingas man utveckla och förfina sin affärsmodell och kan sedan lansera ett slagkraftigt koncept på en internationell marknad; man ställs ständigt inför nya utmaningar som driver innovation. Om nu detta stämmer: Borde inte Bonnier et al snarare bejaka Sverige som "paradis för olagliga* IT-pirater"? Snarare än att vara "efterblivet" så är det ett laboratorium för nya affärsmodeller, som pallar med även den digitala tidsåldern?

* Konstig rubriksättning förresten, själva idén med artikeln var ju att det inte är tillräckligt olagligt i Sverige... Journalister...

Blessed are the meek

2007-11-15T15:31:00.000+01:00

Tack Adam för denna...

Perspektivmissbruk

2007-11-15T08:52:00.000+01:00

Läser i SvD att det debatteras om dödsstraff i FN. Bl.a. Singapore hävdar att EU förfaller till gammal kolonialism när man vill försöka få andra länder att överge dödsstraffet. Nu är det ju svårt att inte tycka att EU har ett ganska starkt case här, men Singapores argument är intressant: Det aktualiserar hur vi, såhär i postkoloniala tider, ska hantera frågor om nationell/kulturell/etnisk unicitet när det går i kollision med värden som vi (och detta "vi" är naturligtvis ofta västerländskt) anser vara universella (t.ex. mänskliga rättigheter). Dödsstraff är ett extremexempel, andra finns förstås: Demokratifrågor, religiösa frågor, etc... Kan vi bortse från lika rättigheter för kvinnor och män i "ljuset" av religiösa idéer?

Inga lätta frågor. Men nånstans måste gränsen dras. Frågan är bara var. Strax före dödsstraffet i alla fall...

Snökaos? WTF!

2007-11-14T13:41:00.000+01:00

Alltså, vad är det som gör att vi i detta land, lokaliserat vid polcirkeln, inte lyckas fatta att under den senare delen av året kommer det snö. Det gör det. [retorisk paus] Varje år. Hur f-n kan det bli kaos (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen)? För det bli det ju, eller i alla fall en viss oreda. Man skulle tro att vi lärt oss något de senaste... ööhhh... hur många år det nu kan vara som vi haft snöfall i slutet på året häruppe. Eller minimalt kolla på väderleksrapporten. Men nejdå, vi bli lika paffa varje år:

- Va? Säger du det älskling, snö och halka i år igen? Det var värst.

PS1
Att det sen inte är snö på julafton är en annan sak, kanske lika irriterande men mindre lätt att göra något åt.

PS2
Folk rapporterar att de inte fått vatten på flera timmar när de suttit i bilkö. Ärligt talat, vad tror ni snö är gjort av?!

Flight of the Conchords

2007-11-13T21:36:00.000+01:00

Duon Flight of the Conchords får vi hoppas kommer på annat än pröjs-tv snart (se SvD)... Finns en del klipp på YouTube, t.ex. Business Time, en liten visa om det fasta förhållandets realiteter...

Ribbing och status quo

2007-11-13T09:22:00.000+01:00

Jag fick en massa kommentarer när jag skrev mitt inlägg "Ribbing utan klass" för en tid sedan, inte alla var positiva... Jag har väntat lite på att få tillfälle att förklara vad jag ogillar med Ribbing, och idag lade hon upp bollen på straffpunkten.

En läsare, som hört av sig till DNs etikettsidor, menar att det vore bättre om alla själva kunde få välja kläder, utan en massa koder om vad man bör eller inte bör ha på sig. Jag kan inte hålla med mer. Ribbings svar på tal är intressant. Hon menar att det kan förvisso den självsäkra/-e göra, men för de flesta av oss känns det bättre att smälta in: "Gör man inte det riskerar man att uteslutas ur [...] tillhörigheten", dvs tillhörigheten i en viss grupp. Hon exemplifierar med bl.a. vårdpersonal och offentliganställda, vilket förstås är fånigt. Det som frågeställaren avser är troligen inte det lämpliga i att kirurger har sterila grönkläder eller att poliser har uniform. Så den delen av svaret kan vi hoppa över.

Det intressanta är när hon rör sig mot mer vardagliga situationer. Så här fortsätter hon:

"Klädkoderna är inte till för att skapa osäkerhet utan tvärtom existerar de för att åstadkomma gemenskap på en obs. formellare tillställning genom att gästerna är klädda på ungefär samma nivå. Att en gäst kommer i frack och en annan i jeans skapar ingen lättsamhet dem emellan, för att vara drastisk. Du ger friheten i klädvalet en innebörd som den inte har. dn.se/etikett får ungefär 500 frågor varje månad. En stor del av dessa frågor rör just förväntad klädsel i olika sammanhang. Skulle jag svara så som du tycker att det ska vara, nämligen att det inte spelar någon roll, att man klär sig efter eget tycke, så skulle det vara ett dumt och ohjälpsamt svar, dessutom meningslöst."

Klädkoder ger oss alltså en trygghet, vi riskerar att känna oss (och göra andra) obekväma om vi kommer i jeans till en frackmiddag. Och dn.se/etikett får en massa frågor om detta. Ribbing tycker att det vore ohjälpsamt att inte svara på frågorna och "avslöja" vilka koder som gäller.

Men här missar Ribbing pudelns kärna ("the core of the poodle", som min engelsklärare brukade säga): Det är just det som är problemet. Det är låsningen i klädvalet som skapar osäkerheten, det faktum att man över huvudtaget kan tala om att klä sig på samma "nivå" -- olika klädstilar har alltså olika "höjd"; klass om du så vill. Det är inte bara det att de skiljer sig åt, utan de finns i en hierarki. Låt oss tänka bort denna hierarki: Om klädkoderna inte fanns skulle inte heller osäkerheten finnas, i alla fall inte på samma sätt. Vi ska inte inbilla oss att den försvann helt, förstås, på samma sätt som vi inte ska inbilla oss att den försvinner om vi "bara" följer koden. Jag har själv upplevt hur obekvämt det är att röra sig i miljöer där kostym är normen men man bara har råd med H&M när alla andra har skräddarsytt. Det skapar och vidmakthåller klasskillnaden lika mycket, eller rent av ännu mer, än om jag kunde komma i mina jeans och tröja som vanligt.

Ribbings position är alltså att bibehålla status quo genom att ta förutsättningen ("klädkoder behövs") för given, utan att problematisera det. Och genom att göra det så förstärker hon snarare än underminerar klädkotteriet. Och att göra det är också att reproducera klassdragningar i samhället, även om det mer handlar om klasser baserade på socialt kapital än på ekonomiskt kapital.

(Nej, jag menar inte Status Quo utan status quo.)

Ge er

2007-11-09T22:50:00.000+01:00

När ska psykologer börja inse att människor är sociala djur (precis så som babianforskare sedan läge insett att babianer är det)? Och att "social" inte betyder att man i varje ögonblick interagerar med andra, utan att den andre/-a alltid existerar i det vi gör, är en förutsättning för det? (Se DN för en rapport om en studie.)

Den dag de gör det kommer de också att inse att experiment generellt sett, och i synnerhet experiment där man uppmuntrar folk att spela en roll, inte speglar vad folk gör i allmänhet utan speglar vad folk gör i experiment-/rollsituationen. (Paradoxalt visades detta i just experimentstudier på 60-talet...) Situationen spelar alltså en stor roll. Inse det och lägg sedan de forskningspengarna på nåt intressant. T.ex. babianstudier.

Not:
Har inte läst originalstudien, risken finns förstås att det är journalisterna som, som vanligt, fått en del om bakfoten.

...men du ser inte Storebror

2007-11-09T08:22:00.000+01:00

Det har de senaste dagarna reagerats (alltför lite, för övrigt; dödsskjutningarna i Finland får nu allt medialt utrymme och demokratiunderminerande utredningar passar då på att slinka förbi) mot förslagen till ändrade lagar för lagring av kommunikation. Idag läser jag i SvD om att man samtidigt överväger grundlagsändringar som innebär att säkerhetskopior inte ska falla under offentlighetsprincipen. På så sätt skulle man slippa lämna ut tsunamibanden.

I förlängningen antar jag att det innebär att en massa viktig, pinsam eller regeringshotande information kommer att hamna som säkerhetskopior.

Storebror ser dig, men du ser inte Storebror. Nån mer än jag som associerar till panopticon...?

1984 kommer först 2009...

2007-11-07T23:21:00.000+01:00

...men det är illa nog. Förhoppningsvis kommer utredningen om lagring av kommunikation att slängas på brasan och brinna upp en gång för alla. Argument som att det handlar om att stoppa terrorister faller liksom platt; även om det är det uttalade syftet så blir effekten en ökad kontroll av medborgarna. Dessutom ger det alla kritiker av den västerländska civilisationsmodellen vatten på sin kvarn...

Men det som ser riktigt illa ut är vare sig den allmänna uttalade ambitionen eller de effekter vi kan ana i bakgrunden, utan den juridiska konstruktionen, som ger regeringen i stort sett fria händer när det gäller att utvidga kontrollapparaten. Läs Oscar Swartz blogg. Scary stuff indeed.

SOU 2007:76

E24
DN
SvD (Ledare)
Sydsvenskan
Aftonbladet

Musikindustrin och framtiden

2007-11-07T08:25:00.000+01:00

Nån som tvivlade på att musikindustrin var en bransch som domineras av några stora, giriga aktörer? Inte längre. Men, invänder någon, de måste ju göra så, bort med det olönsamma och in med det lönsamma. The business of business is business. Men titta på en liknande bransch, också dominerad av några stora drakar: Förläggare. Av någon anledning håller även de större förlagen sig med ett stall av olönsamma romanförfattare och poeter. Kanske i hopp om framtida genombrott, men knappast för alla. Konsekvensen är en kulturgärning. Musikbranschen har det mer förspänt, där står artisterna själva (numera) för lansering fram till genombrottet (Myspace). Eller så gör man pengar på formandet av artistkoncepten (Idol, m fl). Inga utvecklingskostnader (netto) att tala om alltså. (Förlagsbranschens motsvarighet är väl Piratförlaget.) Ergo: Förlagen får i alla fall en del av min sympati, de stora skivbolagen ytterst lite. Om någon alls.

Det är nog på (inte alltför lång) sikt läge för att finna nya affärsmodeller för musik. Att fara runt efter dessa gossar kommer nog inte att löna sig i längden; snart lönar det sig kanske inte att försöka spåra slutanvändare heller. Radioheads försök får räknas som spännande; de fick ut i snitt 14 kr per nedladdning av In Rainbows. Inte så illa i min värld, eftersom de ändå konkurrerar med alternativet att inte betala alls.

Men jag tror att konsekvensen blir en annan. Musiken kommer man nog få se som främst ett redskap för marknadsföring, medan intäkterna ligger på gig och merchandise. Kanske kommer vi fortsätta sympatibetala till våra favoritband, till underdogsen. Men att i längden basera en bransch på en produkt som kan reproduceras till noll kostnad av vem som helst är ingen bra affärsidé.

Det är värre för författarna. När vi till slut, efter så många år av motstånd, börjar läsa e-böcker i stället för pocket, ligger skrivandet surt till. Att gå på en konsert betalar vi gärna för, men hur många tror att ens Liza Marklund fyllar Stockholms stadion med 30 000 vitklädda för att lyssna på en tolvtimmars högläsning av "Sprängaren 3"? Kampen mellan Piratförlaget och The Pirate Bay har inte ens börjat.

90-talsnotering

2007-11-03T01:01:00.000+01:00

Jean-Pierre Barda, kultqueer, fäller dessvärre yttrandet (apropå 90-talet): "Jag skippar helst också den tajta och smått obscena cykelbyxan". Hey, c'mon -- dissa nu inte cykelbyxan, den är ju chansen för alla oss cykelentusiaster att dema våra vader; m m... ;-)

Schyffert revival

2007-11-02T23:53:00.000+01:00

Äntligen kommer erkännandet: 90-talet var ganska ok. Rätt så schysst för alla oss som i tio års tid gått omkring och citerat "H-h-h-hocketfrilla", "Det var här det hände...", "Gå och diska några backar i returtvätten" samt dansat med en lax i famnen, och allt var det nu var -- kort sagt, alla oss för vilka "den ironiska generationen" inte bara var ironi.

Kanske går det om ett par år till att kommunicera med nästkommande generation. Men, ärligt talat: Vad har de att komma med när det gäller humor? Jackass? Dirty Sanchez? Går hellre längre tillbaks i tiden, kanske inte Povel Ramel som J anklagade mig för tidigare ikväll, men till AB Svenska Ord. Ni vet, den tiden då ironi faktiskt hade en mening...

Fast Eddie Izzard finns ju alltid där...

Management as chess

2007-11-01T19:18:00.000+01:00

Metaphors are interesting. In the realm of organization and management theory they abound. Still, there's always room for another. Now, it seems, chess grandmaster Gerry Kasparov has added management is chess to the list.

I haven't read the book and most likely will not. But the Financial Times review is interesting. The main flaw of Kasparov's metaphor, it says, is this:

'It is a stretch for Kasparov to draw parallels between chess and running a business because they are different. A business confronts the open world in a way that chess does not begin to mimic. A business leader must deal with employees, customers, suppliers and competitors, not just one opponent, however wily.'

The metaphor is thus flawed since business is not like chess. But, wait a minute: Wasn't this what a metaphor was all about? Swedish social psychologist Johan Asplund has noted (in his brilliant book Om undran inför samhället, roughly 'Pondering society') that this is a common and heavily misdirected critique against metaphors in social science. Paraphrasing Asplund, the formula 'business = business' tells us exactly nothing. The strength in any metaphor lies in tension, in the difference between tenor and vehicle. 'Business is war' (as in the common reference to Sun Tzu) is a somewhat telling metaphor. And the metaphor 'business is chess' while surely not including everything (which would render it pointless) does seem to have an interesting potential in my view: The equal starting situation, the turn-taking response pattern, the use of new versions of traditional problem solving strategies, the assumption of total managerial control; all these are potientially quite revealing, at least when it comes to assumptions of how business work.

The critique against the metaphor itself seems misdirected. Kasparov's use, on the other hand, may not be perfect. But that's something quite different.

Drevet och könet

2007-11-01T18:40:00.000+01:00

Synd: dricka lite för mycket, träffa journalist, ha jour (till ganska lite förpliktigande vad det verkar, enligt DN). Dom: avsatt.

Kvinnor ska naturligtvis inte vara packade eller -- ve och fasa -- ha nära umgänge med journalister. Då faller bilan, snabbt och hårt. Håller med Dan och delar av SvDs läsarkår här, det luktar klassikt mediadrev à la Sahlin. Fråga: tror ni att en manlig politiker skulle falla lika hårt för motsvarande förseelse? Jag tvivlar.

Samtidigt har vi Sven Ove Littorin som viftar med en fejkexamen (om ni minns, mediaminnet brukar vara kort: det var i somras). Att i åratal vifta omkring med en köpt examen är en i mina ögon en betydligt allvarligare förseelse än att dricka ett par glas vin för mycket. Men för hans del räckte det med att ta bort den. Inga huvuden som rullade där inte.

Det känns oproportionerligt, precis som Sahlins Toblerone-affär gjorde. Och det är svårt att inte ana ett samband mellan kön, förseelser och straff.

DN
SvD
Aftonbladet
Expressen

Frodo franchise

2007-10-30T23:21:00.000+01:00

Satt precis och funderade på vilken min nästa bok att läsa skulle bli. Saken avgjord...

Biobil

2007-10-30T23:05:00.000+01:00

Har du bytt till en E85-driven bil för att minska din miljöpåverkan, för att lätta på ditt koldioxodsamvete? Tänk igen. Etanol kostar i nuläget så mycket fossila bränslen att framställa så att vinsten är noll. Dessutom kräver en storskalig etanoldrift löjligt stora odlingsarealer. Plus att arbetsförhållandena ofta är katastrofala.

Lösningen? Jag håller på att testa just nu, men det är klart, cykeln är inte ett kul alternativ alla dagar en svensk ruskhöst...

ATM vs FB

2007-10-26T21:23:00.001+02:00

Allan T Malm, högdjur #1 på Ekonomihögskolan i Lund, menar att Facebook och liknande fenomen är lysande tillfällen för marknadsföring (Sydsvenskan):

"...rätt hanterat [...] erbjuder Facebook och andra liknande gigantiska mötesplatser på nätet, fantastiska affärsmöjligheter."

Det viktiga är bara att man går rätt tillväga, så att man inte skrämmer bort "svärmen" (dvs användarna, trevlig metafor). Mmm, visst. Men jag kan tänka mig ett alternativ till: Ge fan i det! Kan det inte få finnas nån lite oas där vi kan slippa visuell nedsmutsning pga reklam? Nu vet jag att Facebook är en kommersiell site, men det behöver ju inte innebära att man måste gilla just den aspekten.

Respekt till den/de som skapar det fria alternativet, reklamfritt. (Om det går? Klart som f-n det går, underskatta inte hackercommunityn. Troligen finns det redan utan att jag vet om det.)

B-människa

2007-10-26T00:45:00.000+02:00

Jag är en B-människa. Många som träffat mig håller förstås med om detta bara för att jävlas, men det finns belägg: Jag sover gärna länge, är effektiv på eftermiddagar och kvällar, etc. Nu finns det äntligen en plats i tillvaron för såna som jag: B-samfundet. Det låter lite fånigt, men ärligt talat: Vore det inte ganska najs att kunna sova till 8 varje morgon...?

SvD

Facebook igen

2007-10-25T08:23:00.000+02:00

Drog en parallell mellan Facebooks värdering och "den nya ekonomin" häromdagen; nu visar det sig att Facebook värderas till ca 97 miljarder kronor (DN, E24). Helt sanslösa summor, naturligtvis, inte minst för ett företag för vilket man haft synpunkter på intjäningsförmågan... Vem var det som sade det: Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien...?

Det finns dessutom skäl till att fundera ett varv extra på vad man lägger ut... Något att skriva om i Surveillance and society kanske?

Stackars Rice

2007-10-24T08:51:00.000+02:00

Condoleezza Rice, för en tid sedan potentiell presidentkandidat -- och som svart och kvinna en närmast sensationell sådan -- sitter nu med irakkatastrofen i knät och är på detta sätt i kylan. Nu har hon dessutom en skjutglad privatarmé i knät. It's all downhill from here, är jag rädd.

När man kollar in bakgrunden till Blackwater International är det inte bara namnet på företaget som får en att associera till dystopiska framtidsvisioner à la Bladerunner. Hela affärsidén och företagets expansion in på nya -- och bara att använda detta ord känns i sammanhanget SÅ fel -- affärssegment målar upp en bild av hur privata "säkerhetsföretag" tar över allt större delar av offentlig verksamhet. Legoarméer har alltid funnits, men det är ingen ursäkt: Det blir inte ett trevligare samhällsfenomen bara för att vi sett det förut...

100 på riktigt!

2007-10-23T21:56:00.000+02:00

Hurra! Tjohoo! POFF!!!

Det var visst ett par draft med när jag nyss tjoade till över mina 100 inlägg, men här är det då till slut, inlägg nummer 100!

Det är intressant att se vad som händer med en liten anspråkslös, pretentiös och alldeles egen blogg när man skriver saker. Jag har kopplat Google Analytics till den och kan sålunda se statistik. I särklass flest har kollat på mina inlägg om Leif GW Persson och om Magdalena Ribbing. Det sistnämnda klar vinnare med en bit över 1200 besökare, och det satte ju också lite spår i form av kommentarer med allt från missuppfattningar till konstateranden om vilken värdelös blogg detta är. Och det må väl vara hänt; vad vi kan konstatera är väl att personrelaterade inlägg leder till reaktioner... Särskilt mitt helt meningslösa surande över Ribbing (som jag fortarande hyser föga sympati för (jag bjuder på den, alla ni som egentligen inte läser såna här meningslösa bloggar och tycker jag bör lägga ner; skriv gärna en hälsning i kommentarerna så att jag vet att ni fortfarande läser ;-))...

Men, men: I fäders spår för framtids segrar. Nu hoppas vi på att ComHem och Eurosport kommer överens så att jag kan kommentera lite om cykelsportens drogberoende igen, att jag kommer ihåg att köpa King Lines så att jag kan skriva min första klätterfilmsrecension, att det blossar upp fler roliga debatter om forskning och högre utbildning, att Pachanga får sitt genombrott på Smålands på fredag, och... ja... you name it. Om det så bara är jag som läser det så är det i alla fall kul att skriva!

POFF!!!

Torsk på Östersjön

2007-10-23T21:50:00.000+02:00

Det har bestämts om nya fiskekvoter för torsk i Östersjön, och alla är förstås glada att det minskar med i runda slängar 30 %. Bara ett problem: Det var ett totalstopp som krävdes! Hallå!

Att det ska vara så svårt att pytsa upp några miljoner i inkomstbortfall för fiskarna för att ge torskbeståndet tid att återhämta sig. När ska folk (läs politiker) inse att vi nån gång måste betala priset för överdriven beskattning av naturens resurser?

Viljan att veta

2007-10-23T15:30:00.001+02:00

Kön är intressant. Ibland vill man ju göra skillnad på kön och genus, med innebörden att det senare skulle vara socialt konstruerat medan det tidigare biologiskt. Och det kan ju verka vettigt. Men ibland, när saker ställs på sin spets, framträder ett annat mönster: Även det biologiska, materian, köttet, könet, är konstruerat och insnärjt i en väv av betydelser. Se bara hur lille "Wilmers" (the name has been changed in order to protect the innocent) föräldrar svävade i oklarhet tills Vetenskapen kunde skingra dimridåerna och medelst skalpell och hormoner rätta till natures avvikelse från den dominerande sociala ordningen...

Foucaults Herculine Barbin: Being the Recently Discovered Memoirs of a Nineteenth-Century French Hermaphrodite är annars mästerverket på området.

100!

2007-10-23T15:27:00.001+02:00

Hade tänkt mig lite smällande med champagnekorkarna till 100-inläggsjubileet, med lite reflektioner kring bloggandet som aktivitet, men det får anstå. Nu måste jag nämligen skriva inlägg nr 101!

In your face(book)

2007-10-23T09:47:00.000+02:00

Facebook är vi ju alla på, en fantastisk tidsslukare. Plötsligt vet jag vad Helena och Masse pysslar med, fastän det var tusen år sedan vi sågs. Jag ser att D har en mobilkamera som han inte borde använda sent på fredagkvällar. Och jag uppdateras hela tiden på ändrade statusar, nya quizzar etc. (Missade en fråga i StarWars-quizzen, pinigt.)

Fast tydligen har sajten problem med att gå med ordentlig vinst (varför nu det nödvändigtvis ska behöva vara ett problem, de tycks ju få ihop till brödfödan...). E24 rapporterar:

"I september 2006 ska Yahoo ha erbjudit 7 miljarder kronor för sajten och en månad senare ryktas Google ha lagt ett bud på närmare 15 miljarder i ett försök att övertrumfa sökkonkurrentens bud. Zuckerberg [grundaren] tackade nej till båda och hänvisade till att 56 miljarder hade varit närmare sajtens värde."

Någon som känner igen kråksången? boo.com? Miljardtals pengar för ett företag som har svårt att leverera vinst?

Nu kommer förstås nån smartass och påpekar att det är lite annorlunda den här gången, det rör sig om en helt annan affärsmodell. Visst -- det kanske rent av är en ny ekonomi...?

Chokladjesus

2007-10-21T09:20:00.000+02:00

En av mina favoritlåtar med Tom Waits heter "Chocolate Jesus". Men det finns en riktig chokladjesus också. Och vad kan vi vänta oss? Jo, att kristenheten får bekänna färg. Det har ju varit ett himla liv efter Muhammedteckningar och -rondellhundar, både från religiöst (hädelse) och sekulärt (yttrandefrihet) håll. Men bara som ett litet bevis för att det är religion, och inte bara islam, som är ett opium för folket så får chokladjesus (nästan) samma effekt: konstutställningar får stänga igen och de religiösa går upp i varv.

Det enda positiva är väl, som sagt, att de visar sig vara lika goda kålsupare allihop: Inskränka andras yttrandefrihet i religionens namn, vare sig det rör Jesus eller Muhammed.

Kanske skulle man tillverka en chokladkrishna eller dito buddha och ställa upp i en rondell...? Så kan vi rent empiriskt testa toleransen hos religionerna...

Drick bensin

2007-10-20T01:31:00.000+02:00

Vi är ett bensinkonsumerande land. Och med all respekt för att vi också är ett glesbygdsland: Bilismen måste tämjas. Detta är inte oproblematiskt, eftersom en radda maskulina heroiska ideal plöjts ner i bilens materia och blivit en del av mångas identitet (mäns och kvinnors, även om jag tror att motordyrkan är mer frekvent hos de förra). Jag tror att detta är en trög men central punkt i bilistsamhället att bearbeta. Bilen har blivit en självklar del av våra liv, men det gick på kort tid (historiskt sett) och borde gå att arbeta bort, med lite politisk vilja.

Att Volvo och Saab är skurkar (ur ett svenskt perspektiv) ser jag som oproblematiskt; antingen skärper de sig eller så åker de ut. No loss, om vi bara låter dem bära kostnaden även för externa effekter fullt ut... Förhoppningsvis kommer det skatteregler som straffar fossila bränslen ordentligt snart. Det är klart att detta kommer slå hårt mot de som bor i glesbygden, och här måste nog nån gnugga geniknölarna ordentligt för att hitta bra lösningar. Men samtidigt måste vi göra det ytterst oattraktivt att utnyttja individuella motoriserade transportmedel när det finns kollektiva eller icke-motoriserade att tillgå.

För egen del har jag och familjen (2 barn) ambitionen att övergå till en bilfri tillvaro. Det finns en Opel Vectra Kombi -06 till salu. Nån som vill köpa...?

Cell #3

2007-10-19T21:29:00.001+02:00

Darling, come to me...

Vår bästa tid...

2007-10-18T08:59:00.000+02:00

Tur att man inte är yngre, då hade man väl låtit som dessa tjejer, eller som dessa... Kentmania. Själv har jag haft en (nästan) lika desperat "relation" till Thåström. Eller haft och haft, när han signerade plattor i Lund för nåt år sen stod jag och hade darrningar och hjärtklappning i kön. Kanske blir rockhjältarna det enda att klamra sig fast vid i en sekulariserad värld utan riktiga hjältar.

Avseende Tillbaka till samtiden så har jag nu försökt att lyssna på annat i ett par dar, men det går inte riktigt. Trots konkurrensen från Winnerbäck och Radiohead (både Daugava och In rainbows är riktigt bra plattor) så kan jag inte riktigt bli mätt på Samtiden... Ett bra betyg, förmodar jag. Andra betyg: DN, Sydsvenskan (WTF!), SvD, Expressen... Skrev jag inte att publiken skulle delas...?

Tillbaka till samtiden

2007-10-13T00:06:00.000+02:00

Läste i SvD om att Kents nya skiva släppts tidigare än 17 oktober; kastade in barnen i bilen och åkte till skivaffären, ställde in den hemlagade maten till förmån för prefab och satsade på maximalt med lyssningstid istället.

Och?

Jo, detta är ju bra. Grymt bra. Som det antyddes i mitt inlägg om Ingenting så är det grymt mycket Depeche Mode över hela soundet. Och eftersom Kent alltid varit Depeche så låter det hela väldigt mycket Kent också. Plus att man kan lukta sig till en massa andra åttitalsreferenser; Lustans lakejer, någon? Lite Indochine i synttrummorna på Ensammast i Sverige? Men eftersom de banden ändå var förlyssnade på Depeche är det nog där man bör söka rötterna.

Efter första genomlyssningen sitter ett par av spåren där, framför allt öppningsspåren Elefanter och Berlin. Den kändes lite som att den tappade farten efter halva sträckan, men redan vid andra genomlyssningen, när jag börjar känna igen låtarna, finns inte tappet kvar. Sömnen är redan en klar favorit. En grej jag verkligen uppskattar är att de här tar det definitiva steget från ett traditionellt popformat (vers, vers, refräng... ni vet...). Det känns mer som om låtens egen dynamik får leda vägen och texterna placeras i första rummet (ibland till den grad att man undrar hur Jocke Berg lyckas få in dem i melodin).

Nån som tror att jag redan är såld? Om jag lägger till att gråsverigemelankolin är tyngre än vanligt så slår väl det in den sista spiken i kistan...

Men detta är en skiva som i alla fall inledningsvis kommer att dela Kents fanskara i två delar. Indikation finns här för den som orkar skumma igenom tjattret. Ska bli intressant att se hur länge det tar innan alla har vunnits över... (Inte för att alla måste gilla skivan, men för att Kent måste ha den näst mest trogna fanskaran av alla nordiska band. Vilka som har den mest trogna? Dessa gossar så klart!)

Slutligen måste jag rekommendera den limiterade utgåvan med 106 utsökta bilder; nästan som att få 106 nya skivomslag att beundra. Värd sina 40 pix; och vem i hela fridens namn har cd-fodral framme längre?!

Bye bye byte

2007-10-12T00:42:00.000+02:00

1 TB hårddisk packade ihop idag. Kul.

iPood!

2007-10-11T09:06:00.000+02:00

Den ultimata julklappen till frilufts-/Apple-entusiasten?

In rainbows

2007-10-10T18:26:00.000+02:00

Som utlovat: Jag hängde på downloadknappen och fick hem skivan någon minut efter nio i morse. Det är en grymt bra skiva och, som sagt, ett intressant koncept med samvetsbetalning. Jag erkänner: £1 plus 45 p i adminavgift betalade jag. Jämförde förut konceptet med freeware; man kanske snarare ska jämföra med shareware. Det finns emellertid faktiskt en viktig skillnad: När det gäller shareware så får man oftast testa programmet ett tag innan man avkrävs betalning, alternativt så får man köra med begränsad funktionalitet tills man betalar. Radiohead kunde ha vänt på steken de också, genom att erbjuda en att ladda ner mot att man tar emot ett mail efter en vecka med betalningsförfrågan, och då betalar man vad man tycker den är värd. Så slipper man köpa sin kickin' squealin' Gucci little piggy i säcken. Den är helt klart värd mer än £1...

Ska bli intressant att läsa recensionerna och reaktionerna på Radioheads val av distributionsform:
DN
Expressen
Dan, sort of

Betyg

2007-10-09T23:55:00.001+02:00

Betyg är knepigt. Jag är själv i betygsättarbranschen och tycker att det förvisso ofta är lätt att sätta betyg, dvs värdera studenters prestationer. Ofta handlar det om att utveckla vettiga bedömningsgrunder. Jag inbillar mig att det är svårare i grundskolan än på universitetet, när relationen mellan lärare och studenter är mer personlig; det blir svårare att skilja ut det personliga från det professionella, bedömningsgrunderna blir mer grumliga (om det inte bara ska handla om resultat på prov, vilket i och för sig är ett alternativ om amn utvecklar proven lite). Jag kan tänka mig att den nya betygsutredningen sätter fart på debatten igen, inte minst om betygens vara eller icke vara. Jag har själv varit motståndare till betyg, men känner mig numera ganska övertygad om att det finns en poäng med att faktiskt fixera prestationer i siffror. Eller bokstäver, det är faktiskt samma sak, att påstå annat är rent nys. Man hamnar ju i alla fall i översättningar till siffror när man ska räkna ut medel...

Men en knepighet är att det uppenbarligen, och självklart, är så att rent målrelaterade betyg inte finns. Det kommer alltid in ett relativt element. Inte minst i Lund visar detta sig, här är gymnasiebetygen i snitt är oproportionerligt höga om man jämför med hur eleverna presterar på högskoleprov. (Sydsvenskan har diskuterat detta.)

Oavsett hur betygsystemet nu kommer att designas hoppas jag på att man ser till att behålla och utveckla det enda realistiska alternativet: högskoleprovet. Helst skulle jag vilja se att det fanns flera högskoleprov som riktar sig mot olika sektorer, t.ex. med utvecklad mattedel för de som söker till tekniska eller naturvetenskapliga utbildningar och en utökad texttolkningsdel för humanister och samhällsvetare in spe. Det skulle ge de som hamnar i ofördelaktiga betygsmiljöer en bättre chans att presentera sig i betygshänseende.

Fullständig rättvisa kan förstås aldrig skipas, men då ökar man i alla fall chanserna för de som har otur genom att ge ännu en uttryckform. Kanske är jag lite biased här: Jag inte kommit in på högskolan utan högskoleprovet...

Not so easy listening

2007-10-09T22:13:00.000+02:00

Det finns en slags musik som egentligen är grymt bra men som inte går att lyssna till; Anna Järvinens debutplatta Jag fick feeling tillhör den kategorin. Hon sjunger fantastiskt, det är schysst arrangerat och det är vackra melodier. Men det kräver att man verkligen lyssnar. Mitt problem är att jag hinner tröttna innan två låtar gått. Så det blir liksom inte lyssnat; har man den som bakgrundsmusik så försvinner den helt. Jag vet inte vad det är hos just Järvinen som gör att fenomenet uppstår. Andra artister, från Sophie Zelmani till Red House Painters via Sigur Rós, klarar av att hålla mig alert.

Synd, egentligen är det en riktigt bra skiva...

Ribbing utan klass

2007-10-09T18:57:00.001+02:00

Magdalena Ribbing, för vilken jag för övrigt alltid hyst föga sympati, ger sig in i klassdebatten. Min sympatiindikator gick inte i taket direkt.

A history of sex

2007-10-05T17:20:00.000+02:00

Utställningen med ovanstående namn, på Kulturen i Lund, vandaliserades idag (SvD, Sydsvenskan, DN). Jag var på väg att gå och se den igår, men knuffade fram det till nästa vecka. Shouldn't have done that... tack och lov rör det sig om foton, så förhoppningsvis går det att återställa.

Men visst är det kulturskymning att folk inte ska kunna stå ut med lite kukar på bild.

Det enda positiva är väl att konstnären uppnått nåt med det hela; hellre denna reaktion än ingen reaktion alls.

Unser Täglich Brot

2007-10-04T23:29:00.000+02:00

Vårt dagliga bröd giv oss idag
Och förlåt oss våra synder...

Den österrikiska filmen Unser Täglich Brot anbefalles. Efter den kan man bara be om syndernas förlåtelse. Hur det går till på slakterier kan vi ju alla räkna ut: blod, inälvor, död och ångest. Men uttrycket i kons ansikte när hon får panik inför elchocken ger en ny dimension till det hela; kycklingarna som kastas ut i backar från ett löpande band och pressas ihop på transportvagnen; laxdammsugaren; besprutningen av paprikan och de oändliga fälten med växthus. Men värst av allt är den tomma blicken hos de som arbetar; om alienationen behövde ansikten så finns de här.

Det här är en viktig film. Jag hoppas verkligen att hela gänget bakom filmen fått sina pengar för jag tänker definitivt bidra till filmens tillgänglighet. Se den, tänk till. Inte ens veganerna är fria från skuld, så förlåt även dem deras synder, ty även de skyldiga äro...

Daugava

2007-10-04T23:13:00.000+02:00

Jag har ett kluvet förhållande till Lars Winnerbäck. Å ena sidan är det en av de där artisterna man följt länge: Jag hörde honom som trubadur i Linköping innan han gett ut ens en demo. Hans texter har ibland en förmåga att träffa rakt i solar plexus; vi är väl lika gamla och har växt upp i samma typ av mellanmjölksmiljöer:

Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag den jag är nu

Samtidigt har han uppenbarligen ett Dylan/Springsteenkomplex som gör att han hamnar i farligt förutsägbara melodier och arrangemang; inte minst live luktar det andraklasspringsteen lång väg. Den musikaliska variationen kunde varit större.

De senaste skivorna har defintivt haft sina höjdpunkter: Över gränsen, Lång väg hem, Hon kommer från främmande vidder, Dom tomma stegen, Mareld -- och inte minst Söndermarken. Daugava, hans senaste, kändes först som en snedträff. Valet att blanda in irländsk folkmusik känns väl sådär fräscht (obs understatement). Men sett till låtarna och till texternas styrka så är det inte alls en dum platta. Farväl Jupiter, Om du lämnade mig nu, Gå på vatten och Jag har väntat på ett regn är riktigt bra grejer. Ibland känns det nästan som på Flamman... a long time ago som en del av de tre musketörerna...

DVB

2007-10-02T22:32:00.000+02:00

För er som liksom jag hoppas på att det trots ett kolsvart läge kommer ordna sig till det bättre för Burmas folk: spana in DVB.

PS kl 8.43 på morgonen: Mörkt var ordet.

Rika barn leka bäst

2007-10-01T15:16:00.000+02:00

Radiohead utmanar... ja, vadå?, med sitt nya skivsläpp (DN). Sina plånböcker? Våra samveten? Hm. Jag lär i alla fall hänga på downloadknappen.

Härom veckan rapporterades det att den legala nedladdningen förlorar mark jämfört med den illegala. Och det är kanske inte så konstigt: Illegal nedladdning av musik ger en bättre produkt (ingen DRM och man kan se till att ladda ner musiken i vettiga rippningar) till lägre pris (noll). I parallellfallet filmer är det till och med så att man kan få en bättre produkt: inga störande reklamtrailers man måste hoppa förbi och ingen fånig "Piracy is a crime"-jingel -- som man däremot får om man lagligen hyr eller köper filmen. Då blir man upplyst om brottshandlingen och implicit anklagad för att vara pirat. (Däremot är många filmer uselt rippade, i uselt format, ett gott skäl att hyra imho. Att köpa fysiska cd-skivor är också en annan sak, där får man en bättre produkt i form av vettigt ljud.)

Om man jämför med fenomenet freeware (när det gäller programvara) så kanske det är Radioheads melodi som gäller framöver: Betala enligt samvetet för det du gillar tillräckligt mycket. Sedan får artisterna snällt ge sig ut på turné om de vill tjäna mer. Jag är inte helt säker på att detta vore en förlust för musiken som konstform.

Alltid rött, alltid rätt

2007-09-27T22:22:00.000+02:00

Jag brukar inte gilla såna här jippogrejer, men nu ska jag hänga upp min röda tisha på tork så att jag kan ha den imorron. Join in.

Burma

2007-09-27T10:26:00.000+02:00

"People should know when they're conquered."
"Would you, Quintus? Would I?"

Replikskiftet är från inledningen till Gladiator, och jag kommer att tänka på det när jag läser rapporterna från Burma (DN, SvD). Jag är rädd att det kommer att sluta riktigt illa; Bildts lätt naiva råd känns en smula, ja... naiva... Att ingen ingriper med större kraft ter sig förstås för cynikern som självklara. Mänskliga rättigheter och munkars döda kroppar väger lätt om det inte finns lättexploaterad olja involverad. Burmas befolkning får än så länge stå upp själva. Jag kan bara beundra deras mod; scenerna från Himmelska fridens torg spökar naturligtvis.

Och man undrar i sitt stilla sinne, från kamp lätt avtrubbat efter 34 års socialdemookratisk fostran: Om kampen stod här, nu: Would you? Would I?

Hockeyspel

2007-09-23T21:39:00.000+02:00

Min lillebror har en gång varit rankad som 1345:a i världen i bordshockey. Det ni.

Vilse - The next generation

2007-09-23T09:08:00.000+02:00

Jag tillhör den "förstörda" generation som växte upp med Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" (först sänt 1975), ett lätt surrealistiskt barnprogram med frihet och förtryck i bakgrunden (eller kanske förgrunden). Jag tillhör också dem som inte anser att detta var något som förstörde en hel generation. Jag älskade programmet, allt från tankesmittan "Jorden är platt som en pannkaka, jiddelididdeliho" till Storpotätens "Putt putt putt". Självklart var man rädd för Storpotäten, men det var ju liksom meningen.

Men när jag denna helg hyrde den på DVD för att utsätta en ny generation för den så var jag skeptisk: skulle det gå hem hos barn som vant sig vid högkvalitativ CG-animering och klipp som aldrig varar längre än en halv sekund?

Men visst gör det det. L och K sitter som förtrollade och dras med i det långsamma lo-tech-tempot. Staffan Westerbergs berättarförmåga går utöver det vanliga, han växlar sömlöst mellan berättarröst och repliker. Och hans enkla handdockor har en uttrycksförmåga som slår mången dyr CG-produkt. Dessutom är det helt enkelt en bra story i botten, kompletterad med ett persongalleri där ingen, vare sig Storpotäten, Gammelkajsa, Trashanken eller Galileo Galilei (skelettdagisfrökan) tillåts bli platt eller banal.

Jag frågar L och K vad de tyckte om det; "bra" är svaret. Vad var det då som var bra?

L: Bra berättelse och snygga figurer. Ljudet när de gick och så.

K: Samma sak tycker jag. Och att de hade käcka namn och att man fick upptäcka saker själv.

L: Det tycker jag också. Det var många saker som var bra.

Jag: Vad menar ni med att man fick upptäcka saker själv?

K: Typ hur de blev styrda och så.

Om generationer ska "förstöras" så är det så här det ska ske. Go Staffan!

(SvD rapporterar)

Ingenting

2007-09-22T11:15:00.000+02:00

Så, dags för Kent att ta tag i listorna igen... Nya singeln Ingenting är mästerlig. Det var dags att återuppfinna kentsoundet; det gjorde de. Jag kommer ihåg att de på en Hultsfredspelning, på Isola-turnén, körde "Stripped" som extranummer och introducerade den med "Vi avslutar med något från Mästarna". Och visst har Depeche Mode alltid funnits med; den pumpande basen, inte minst. På Ingenting-ep:n är det mer Depeche än nånsin, indiegitarrerna har äntligen ställts undan i garderoben. Till och med Depeches paradgren, remixarna, är tungt representerad. Tre blytunga ommixningar av Ingenting. Gissa vad som kommer pumpa på dansgolven de närmaste veckorna. Och det är nästan så att man vill gå dit...

Årets julklapp

2007-09-14T09:56:00.000+02:00

Varje år brukar "Årets julklapp" presenteras av Handelns utredningsinstitut, en aktivitet som man förvisso kan ha konsumtionsetiska synpunkter på, men för året tycks slaget redan avgjort: Svensk artistelit samlas i en hyllningsplatta till Cornelis Vreeswijk (DN). Skivsläpp: 28 november...