Freak show

I
Jag håller just nu på att läsa en bok av vår svenska upptäcksresande Sten Bergman, Stenålder och grön urskog. Det är fascinerande att se hur mötet med "den andre" gestaltade sig för femtio år sedan, men framför allt är det intressant att se hur det gestaltas i text. Man hade inte kunnat publicera det idag, direkt. Inte PK om man säger så. Den består av en kontinuerlig utvärdering av "den andre" utifrån Bergmans egna (vita, väst, etc) värderingar. Ganska lärorikt, på nåt sätt.

II
Blev häromdagen uppmuntrad av ungarna att kolla upp ett YouTubeklipp som de fått se hemma hos en kompis: "Din mamma". Jag hade inte riktigt lika roligt som ungarna och försökte på klassiskt moraltantsmanér förklara att det kanske inte egentligen är jättekul att garva läppen av sig åt andra människor som ser "fula" ut.

Som om jag inte själv gjorde samma sak när jag var liten.

III
Samma dag sitter jag och wappar och hittar till ett inslag om en nyupptäckt indianstam på Aftonbladets hemsida (nätversion; se även DN, SvD). Och plötsligt kommer jag på mig själv att jag sitter lika fast i träsket som Sten Bergman och mina barn. Helikoptern som flyger över den "primitiva" byn, "infödingar" som försöker skjuta mot den med pil och båge, kanske tror de att det är onda gudar?, vetskapen om att de inte känner till "vår" värld.

Impulsen att vara nyfiken på den andre framstår som generisk, den finns alltid där. Och intressant nog tycks den vara svår att disciplinera. I själv impulsen ligger den primitiva fascinationen - för det "primitiva", för det "fula" - och det disciplinerade och politiskt korrekta svaret kommer först efteråt.

På något sätt är det trots allt skönt att denna primära nyfikenhet fortfarande finns hos oss. Barnets nyfikenhet har ännu inte drivits ut ur vår kropp.